SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1982  
SORDID sordi4d, adj. -are.
Etymologi
[av fr. sordide, av lat. sordidus, etymologiskt identiskt med SVART; jfr äv. eng. sordid, av fr. sordide l. lat. sordidus (se ovan)]
(numera bl. mera tillf., i vitter stil) smutsig; äv. bildl., särsk.: nedrig l. skamlig l. simpel l. lumpen o. d. Cavallin Herdam. 5: 315 (cit. fr. 1795). Den sordida processen emot exministern .. och hans medbrottslingar. ENervander hos Cygnæus 4: 81 (1884). Den förmögne .. Shimamura och den nordjapanska landsbysgeishan Komako upplever en sordid kärlekssaga. Lundagård 1958, nr 3, s. 11.
Avledn.: SORDIDITET, r. l. f. [av fr. sordidité] (i sht i vitter stil) smutsighet; nedrighet l. skamlighet l. simpelhet l. lumpenhet o. d.; äv.: snikenhet, gnideri. Dalin (1871).
Spoiler title