SORELCEMENT soräl3~semän2t, n.; best. -et.
Etymologi
[jfr t. sorelzement, eng. sorel cement, fr. ciment de sorel; av CEMENT o. namnet SOREL (se nedan)]
(i fackspr., i sht förr) om ett (år 1867 av den franske ingenjören Ph. J. Sorel uppfunnet) cement bestående av magnesiumoxid o. magnesiumklorid o. använt i material för golvbeläggning, magnesiacement. VaruhbTulltaxa 1: 106 (1931). BonnierLex. (1966).
SAOB
