SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1982  
SORKA, v. -ade.
Ordformer
(surka c. 1755 (från Västergötl.). sårka c. 1755)
Etymologi
[sv. dial. surka (Rietz 559 b (c. 1865)); jfr nor. dial. sørke (i uttr. sørke seg te, söla ned sig), sorka, beläggas med isskorpa; till det sbst. som föreligger i sv. dial. sår, sör, (is)sörja (se SORK, sbst.3), l. möjl. det (härav avledda) verb som föreligger i sv. dial. såras, förvandlas till snösörja, nor. dial. sora, belägga med isskorpa]
(†) orena l. söla ned (ngt). Schultze Ordb. 4023 (c. 1755).
Spoiler title
Spoiler content