[sv. dial. surka (Rietz 559 b(c. 1865)); jfr nor. dial. sørke (i uttr. sørke seg te, söla ned sig), sorka, beläggas med isskorpa; till det sbst. som föreligger i sv. dial. sår, sör, (is)sörja (se SORK, sbst.3), l. möjl. det (härav avledda) verb som föreligger i sv. dial. såras, förvandlas till snösörja, nor. dial. sora, belägga med isskorpa]
