SORKE, r. l. m., l. SORKA, sbst.2, r. l. m.(?) l. f.(?)
Ordformer
(sorka (-ck-) efter prep. 1665 (: barnesorcka)—1766. sårke 1654)
Etymologi
[sv. dial. sorke; jfr d. dial. (Jyll.) sörke, nor. dial. surka, mögelaktig skorpa på kött l. fisk, smuts i hudrynka, sørke, orenhet på hud; till det sbst. som föreligger i sv. dial. sår, sör, (is)sörja (se SORK, sbst.3); jfr äv. sv. dial. sörk, mjölkskorv, d. dial. øjensørk, var i ögonen, nor. dial. surk, orenhet på hud, ävensom sv. dial. sårken, surken, sårig]
