SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1982  
SPACKLA spak3la2, förr äv. SPAKTLA, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING; -ARE (se avledn.).
Ordformer
(spack- 1829 osv. spakt- (-ckt-) 1845—1895)
Etymologi
[av t. spachteln, avledn. av spachtel, spackel, spatel (se SPACHTEL-). — Jfr SPACKEL, sbst.2]
1) (i fackspr., i sht mål.) (medelst spackel o. d.; se SPACKEL, sbst.1) påföra spackelfärg l. spackel (se SPACKEL, sbst.2) i ojämnheter på (ngt, i sht yta som skall målas); äv. dels i uttr. spackla ngt med ngt, (medelst spackel) igenfylla ojämnheterna på ngt med ngt (t. ex. spackelfärg), dels med obj. betecknande ojämnhet o. d.: (medelst spackel) fylla igen med spackel(färg) o. d.; äv. (i den särsk. förb. SPACKLA IHOP): med spackel föra (ngt); äv. om kitt o. d.: fylla igen (ojämnhet o. d.); äv. utan obj.; jfr KITTA. Spackla dörrar, fönsterkarmar, väggar, tak, golv. Slipning, grundning, spackling, ny slipning och två strykningar med målarfärg. Målat med svart Oljefärg en större Skriftafla med tillhörande ställning samt spacklat det ojemna å taflan. VGR 1829, Verif. s. 7. Dessa kitt tjena till att spacktla, eller utjemna springor och fel i trä m. m. AHB 39: 116 (1870). HantvB I. 1: 129 (1934; utan obj.). TNCPubl. 46: 166 (1971; vid slipning av betongs yta). — jfr PÅ-, SLÄT-, UT-, ÖVER-SPACKLA o. SAND-, SPRUT-SPACKLING. — särsk. (numera bl. mera tillf.) i utvidgad anv., i fråga om målning av tavlor (förr äv. tapeter): pålägga ett tjockt lager grundfärg på (målarduk) för användning ss. underlag; äv. i uttr. spackla färg på duk. (Tapetmålaren) Källbäck .. var flitigt sysselsatt med att spaktla ett par dukar, utspända på stora träarmar. Lundgren Res. 57 (c. 1865). Än blandar .. (målaren) färgen på paletten, än spacklar han den oblandad i tjocka lager på duken, bearbetar den med palettkniven, stryker den med penseln, slätar den med fingertopparna. OoB 1928, s. 462.
2) (vard.) i oeg. l. bildl. anv. av 1; i sht med avs. på person l. (del av) ansikte: pålägga (mycket) smink på, (hårt) sminka; äv. i fråga om påläggande av krigsmålning; i sht dels refl. (äv. i uttr. spackla sig i ansiktet), dels i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv.: (hårt) sminkad; äv. (med närmare anslutning till 1): fylla igen (rämnor) i sminkning. Alla kvinnor (i Sverige), unga och gamla, äro eleganta och icke spacklade. SvD(A) 1929, nr 75, s. 14. Jag kammade, tvättade, tvålade mig, / men jag spacklade ej eller målade mig. Ossiannilsson Ensam 133 (1935). (De indianska krigarna) sitta i timtal och spackla sig. Malm Roberts Arund. 361 (1939). (En del) flickor trängdes framför speglarna för att spackla sminkremnorna. GHT 1947, nr 80, s. 12. Spackla sig i ansiktet. IllSvOrdb. (1955). — jfr PÅ-, VIT-SPACKLA. — särsk. (i fackspr., vard.) med avs. på ritning: kopiera. ”Att spackla en ritning” betyder (i arkitekternas yrkesjargong) att lägga över papper och kopiera direkt. SvD(B) 1944, nr 101, s. 12.
Särsk. förb. (till 1; i fackspr., i sht mål.): SPACKLA IGEN10 04. gm spackling fylla igen (ojämnhet o. d.); särsk. oeg. l. bildl. (jfr spackla 2). Furuskog VLand 95 (1943). —
SPACKLA IHOP10 04. särsk. med avs. på riven färg: med spackel föra ihop. Sundén (1891). —
SPACKLA OPP, se spackla upp. —
SPACKLA PÅ10 4. med avs. på (ojämnhet i) yta l. spackelfärg o. d.: (med spackel) påföra spackelfärg på resp. (med spackel) påföra. Klint (1906). jfr påspackla. —
SPACKLA UPP10 4, äv. OPP4. särsk. (mera tillf.) till 1: med spackel lägga upp (färg på tavla). DN(A) 1965, nr 137, s. 4. —
SPACKLA UT10 4. med spackel utbreda l. föra ut (spackelfärg o. d.). SvByggkatal. 1952, s. 100. jfr utspackla. —
SPACKLA ÖVER10 40. spacklande l. med spackel gå över (en yta o. d.). Östergren (1943). jfr överspackla.
Ssgr (till 1; i fackspr., i sht mål.): A (Anm. Ssgrna under A kan äv. hänföras till spackel, sbst.1,2): SPACKEL-BRUK. sandspackelfärg för ytor av betong o. d. BonnierLex. (1966). —
-FÄRG. [jfr t. spachtelfarbe] med kitt l. dyl. försatt, halvfast grundfärg för samtidig grundning o. spackling (av ytor som skall målas); äv. o. numera bl. om en halvfast massa för spackling, bestående av ett fyllnadsmedel (med pigment) i ett bindemedel, spackel (se SPACKEL, sbst.2). Tholander Ordl. (1872). Efter grundningen (av bilen) spacklas ytan med spackelfärg. AutB 716 (1947). TNCPubl. 42: 97 (1969). jfr sand-spackelfärg.
Ssgr: spackelfärgs-, äv. spackelfärg-lager. jfr lager, sbst.3 1. NDA 1913, nr 28, s. 1.
-olja. (lin)olja för l. i spackelfärg. PT 1916, nr 276 A, s. 2. —
-JÄRN. spackel av järn; jfr stål-spackel. TT 1871, s. 58. —
-KITT. spackelfärg, spackel (se spackel, sbst.2). Key HjälpDSjälv 30 (1917). —
-KNIV. kniv för spackling, spackel (se spackel, sbst.1). VaruförtTulltaxa 1: 291 (1912). —
-MASSA. spackelfärg, spackel (se spackel, sbst.2). TNCPubl. 42: 97 (1969). —
-SPADE. (spadformig) spackel (se spackel, sbst.1). LfF 1840, s. 251. —
-SPRUTA. sandspackla med sprutpistol. TNCPubl. 42: 97 (1969). —
-TAG. vid spackling utfört tag l. drag med spackel (se spackel, sbst.1); äv. om resultatet. HantvB I. 1: 130 (1934).
B: SPACKLINGS-ÄMNE. för spackling (till spackelfärg) använt ämne. Levander DalBondek. 2: 128 (1944).
Avledn. (till 1): SPACKLARE, om person m.//ig., om sak r. l. m.
1) person som spacklar. Björkman (1889). LoW (1911).
2) (numera mindre br.) spackel (se spackel, sbst.1). Ekenberg (o. Landin) 264 (1889).
Spoiler title
Spoiler content