SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1982  
SPALKA, r. l. f.
Etymologi
[jfr mnl. spalke (ä. nl. spalke); i avljudsförh. till SPJÄLKA, sbst. (jfr SPALK)]
(†) träspjäla. En slät tälgder spalka. Lundberg Träg. 15 (1754).
Spoiler title
Spoiler content