[jfr mnl. spalken (nl. spalken), spjälka, nl. dial., ostfris. spalken, brista; i avljudsförh. till SPJÄLKA, v.]
(†) spjälka l. klyva (ngt); anträffat bl. i ssgn AV-SPALKA:spänta l. klyva l. skära l. hugga bort (ngt) i tunna, långa stycken o. d., avspjälka. jfr: Man afskiär (vid ympning gm kopulering) stammen .. och tre finger bredt therunder inskiär man åter alt in til hiertat, hwilket man afspalkar ofwan ifrån, at thet ser ut som et trapp-steg. Lundberg Träg. 72(1754).
