publicerad: 1982
SPANJOR spanjω4r, i bet I m.//(ig.), i bet. II r. l. m.; best. -en, äv. -n; pl. -er; förr äv. SPANIER l. SPANNIER, m.//(ig.); best. -en l. -n; pl. = (Schroderus Dress. 238 (1610), Roland Minn. 50 (c. 1748)) l. -er (Gustaf II Adolf 516 (1628)).
Ordformer
(spangior 1769. spangner 1640. spanier 1606—1784. spanior 1599—1904. spanjer 1635—1733. spanjor 1784 osv. spannier 1628—c. 1640)
Etymologi
[jfr d. spanier, spanjer, ä. d. äv. spannier; formerna med -or utgör ombildning av SPANJOL; formerna med -er av t. spanier, till Spanien (se SPANIENFARARE)]
I. man som bor i l. härstammar från Spanien; i pl. äv. utan avseende på kön; jfr SPANER. I(te)m (sakfälldes) Anders spanior för stemningh thil 3 m(ar)k. TbLödöse 441 (1599). Don Rodorigo, en spanier. Carl IX Cal. 143 (1606). (Svensken) rökar som Holländare, snusar som Spanior. Linné Diet. 1: 152 (c. 1750). Utanför Granadas murar / Morer och spaniorer stridde. Qvanten Dikt. 155 (1880). Han såg ut som en smärt italienare eller spanjor. Johnson DrömRosEld 74 (1949). — särsk.
a) i anv. som tillskriver spanjorerna stolthet o. värdighet i uppträdandet o. dyl. l. anspelar på denna traditionella uppfattning. Philippus II. hwilken vthi Spanien född och vpfostrad then Spanske Nationen aldramäst skattade, och vthi sine Seeder och sätt til at lefwa en fullkomligh gravitetisk Spanier præsenterade. Brask Pufendorf Hist. 256 (1680). Mången finns som sig tycker Spanjor, / Som är aldrig ett tecken Spanjor! / — D'ä just det som gör skilna'n så stor / På en falsk och en äkta Spanjor! Wallmark Frihetsbr. 57 (1870). Allt hvad de (dvs. medlemmarna av en fattig familj) mottogo var ständigt motiveradt genom någon gjord liten tjänst. Det var något af äkta spanjor i dessa utarmade varelser. Öman Ungd. 119 (1889).
b) (†) i uttr. de spanjorer (l. de spanier), spanjorerna. Schroderus Dress. 238 (1610: the Spanier). Roland Minn. 50 (c. 1748).
II. om sak.
1) [jfr motsv. anv. av d. spanier, ävensom av eng. spaniard] spanskt fartyg. (Han) hyrde en spanior, som låg vid strand / Och lastade på Korfu: en polacca, / Tolf mans besättning — lastad med tobacco. CVAStrandberg 3: 370 (1854). Hesslind Sista 49 (1974).
2) (†) = SPANJOL II 3. Ritade Öhlglas .. Sleta Dito .. Spangiorer .. Sleta .. Winglas. HovförtärSthm 1769, s. 1500.
Avledn. (till I): SPANJORA, v. (föga br.) till I a: spatsera (elegant klädd l. med eleganta l. sprättiga rörelser), ”sprätta”; jfr spankulera. De e som vår, snart kan vi gå å spanjora på bergen i solskenet. TurÅ 1955, s. 193. —
SPANJORSKA, f. kvinna som bor i l. härstammar från Spanien, spansk kvinna. SvTyHlex. 491 (1851). Spanjorskor med knyck på nacken och svängning på höfterna. Linder Resa 180 (1919). Den sköna spanjorskan låg i och slet ont för att plocka oss julapelsiner. Henrikson Varv. 82 (1959).
Spoiler title
Spoiler content