SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1983  
SPARAGMIT spar1agmi4t, r.; best. -en; pl. (om olika slag l. formationer) -er.
Etymologi
[av nor. sparagmit, till grek. σπάραγμα, avbrutet stycke av ngt, fragment, till den rot som äv. föreligger i fsv. spiär, tygremsa, binda, sv. dial. (Gotl.) spjärr, fena, fvn. spjǫrr, tygremsa, klut, nor. dial. spjør(r), tygremsa, fena; ordet bildat år 1829 av den nor. mineralogen J. Esmark]
geol. koll. l. ss. ämnesnamn, om bergart bestående av arkosartad, fältspatförande sandsten l. kvartsit med vanl. grovkornig utbildning, som förekommer i sht i Skandinaviska fjällkedjan. Rebau NatH 3: 121 (1879). Nathorst JordH 668 (1892). En vidsträckt lagerkomplex .. af grofva sandstenar (sparagmiter, ..), konglomerat och kalksten. 2NF 19: 1383 (1913). Materialet från fjällkedjan har (i de undersökta stenblocken längs norrlandskusten) utgjorts av olivinsten, amfibolit, glimmerskiffer och sparagmit. SvGeogrÅb. 1956, s. 14.
Ssgr (geol.): SPARAGMIT-ARTAD, p. adj. som liknar l. har karaktär av sparagmit. Fennia VIII. 3: 112 (1892; om sandsten). —
-BERG. berg (se d. o. 1) bestående av l. innehållande sparagmit. Högbom Norrl. 85 (1906). —
-ETAGE. (numera föga br.) lager som utgörs av l. lagerserie innehållande sparagmit; jfr etage 2 b. Rebau NatH 3: 121 (1879). Nathorst JordH 669 (1892). —
-FORMATION. formation (se d. o. 2, särsk. 2 a α) av sparagmiter. GeolFF 1888, s. 243. Hadding Geol. 87 (1954). —
-OMRÅDE~020. område där berggrunden utgöres av sparagmit l. där sparagmitformationer förekommer. SvGeogrÅb. 1938, s. 201. —
-SEDIMENT. jfr sediment a. VetenskIDag 396 (1940). —
-SKIFFER. förskiffrad sparagmit. GeolFF 1889, s. 132. —
-SKÅLLA. jfr skolla, sbst.3 3. GeolFF 1948, s. 662.
Spoiler title
Spoiler content