SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1983  
SPARGEMENT, äv. SPARGEMENTE, n.; best. -et resp. -t; pl. -er.
Ordformer
(sparga- 16761735. sparge- 16561855. spargi- 16641715. sperga- 1698. sperge- 16751739. -ment 16641855. -mente 16871733. -menter, pl. 16561731)
Etymologi
[jfr d. spargement, t. spargement, spargiment; av it. spargimento l. nylat. spargementum, till spargere, utsprida (se SPARGERA)]
(†) rykte (se d. o. 1); äv. närmande sig l. övergående i bet.: sladder, prat. NAv. 17/4 1656, nr 2, s. 4. Ståthållaren skall .. (se till) att, inge Speyare .. måge sig insmyga och Allmogen förleda med skadeliga bref, bud eller spargementer. Stiernman Com. 5: 258 (1691). Spargimentet om Nordborg lärer warit ett ogrundat tal utaf H:r Ahlberg. NHDal Brev 12/5 1715. Ett löst Spergement skall gådt, som skulle en Lieutenant som logerade alltid hoos Jon Larssons hafft med henne att beställa. VRP 16/12 1723. Cavallin Herdam. 2: 345 (1855).
Spoiler title
Spoiler content