SPARRA spar3a2, v.3 -ade. vbalsbst. -ANDE; -ARE (se avledn.).
Etymologi
[av eng. spar, eg. om tupp: slåss med fötterna l. sporrarna, om person: anfalla med l. försvara sig med knytnävarna, träningsboxas, möjl. besläktat med spur (se SPORRE). — Jfr SPARRING, sbst.1]
sport. vara motståndare vid träning l. i uppvisningsmatch i boxning, fungera ss. sparringpartner; i sht i uttr. sparra mot l. med l. åt ngn, vara träningsmotståndare i boxning åt ngn; äv. med obj.: vara träningsmotståndare i boxning åt (ngn), sparra mot (ngn); äv. bildl., i sht i fråga om andra idrotter än boxning. Axel Eriksson och Reuterswärd hängde med de första sju resp. åtta varven (i milloppet), varefter Gösta Bergström .. följde en halvmil. Sedan sparrade åter Eriksson en stund. IdrBl. 1924, nr 79, s. 1. (NN ville) se den okände soldaten från bondorten sparra med (tungviktsboxaren) Harry (Persson). ST(A) 1928, nr 92, s. 10. Skolpojkar sparrade landslaget. SvD(B) 1937, nr 317, s. 13. Därs. 1946, nr 268, s. 12 (: åt). Jag bars till skansen (sedan jag slagits knock-out) och lades i en koj och den andre röjelpojken kallades upp att sparra. ÖgCorr. 1968, nr 297, Julbil. s. 6. Björn (Borg) och Guillermo (Vilas) har uppenbarligen funnit ett hörn i tennisvärlden som är deras, ty när hörde man senast talas om finalister som sparrar varandra timmarna före avgörandet? SvD 1975, nr 160, s. 20.
