SPARRING spar4iŋ, sbst.1, r.; best. -en.
Etymologi
[liksom t. o. fr. sparring av eng. sparring, vbalsbst. till spar (se SPARRA, v.3)]
sport. handlingen att sparra mot ngn l. sparra ngn; i sht förr äv.: träningsboxning (mot l. med sparringpartner); äv. bildl. (motsv. bildl. anv. av SPARRA, v.3). Då under ”sparring” man observerar, att motståndaren gärna vill ge swinger (sannol. felaktigt för svingar) mot huvudet kan man få honom till detta genom att böja sig mot honom och exponera huvudet. Holmberg Boxas 57 (1921). Jag måste flytta mina bopålar till (en större o. bättre boxningsklubb) .. enär jag vid detta lag ej fick någon, som kunde bjuda mig tillräckligt god sparring. Swing 1923, nr 6, s. 11. (Att draga överlivet tillbaka) lär sig boxaren genom flitig träningsboxning mot motståndare (sparring), varigenom hans avståndsbedömning skärpes. IdrIMar. 1935, s. 209. Låt företagens chefer ge studenterna sparring. VeckAffär. 1970, nr 29, s. 22.
Ssgr (sport. Anm. Vissa av nedan anförda ssgr kan äv. hänföras till SPARRING, sbst.2): SPARRING-JOBB. jobb som består i att sparra. Swing 1923, nr 42, s. 15. —
-PARTNER. (äv. skrivet ss. två ord) [jfr eng. sparring partner] träningsmotståndare i boxning; äv. i utvidgad anv.; äv. bildl.; jfr sparrare. Carpentier och Lanaers, hans sparring partner, i ringen, omgivna av kända vänner. Swing 1920, nr 1, s. 6. HågkLivsintr. 23: 81 (1942; bildl.). —
