SPASS spas4, sbst.1, l. SPAS spa4s, n.; best. -et; pl. =.
Ordformer
(spas 1841—1905. spass 1706—1921)
Etymologi
[sv. dial. spass, spas; liksom d. spas av t. spass, av it. spasso, nöje tidsfördriv, till it. spassare, roa (ngn), fördriva tiden, till ett vulgärlat. expassare, till p. pf. av lat. expandere, utbreda (se EXPANDERA)]
(numera bl. ålderdomligt) skämt l. lustighet (se d. o. 4) l. skoj (se d. o. 3); spratt, skälmstycke l. narrstreck; särsk. i uttr. driva spass (med ngn l. ngt), på ett gäckande sätt driva skämt l. gäckas (med ngn l. ngt), skoja l. driva (med ngn l. ngt) o. d.; förr äv. dels: nöje (se d. o. 4, 5), tidsfördriv, dels närmande sig bet.: bedrägeri (i uttr. göra ngn ett spass, draga ngn vid näsan). Min Engell ser sig .. före att min bror ey giör oss ett spass häruthinnan (dvs. vid bortarrenderandet av släktgods). Stenbock (o. Oxenstierna) Brefv. 2: 114(1706). (Jag skulle gärna vilja fortsätta mina magnetiska observationer), om ej af annan anledning så åtminstone för det spass, att tänka hvilket bestyr en eftervärldens Lagus eller Grönblad skulle hafva att få dem tryckta någon gång efter min död. JJNervander(c. 1844) i FoU 19: 167. Om er afsigt min Herre, endast är att gyckla och drifva spas, får jag be er vara god att på annat ställe söka edra föremål. Crusenstolpe Tess. 3: 130(1847). CVAStrandberg 4: 256(1857; om tidsfördriv). Hon förstår spas, det ser jag. Öberg Son. 60(1905). En makaber spektakelmakare, som vill driva litet spass med det goda folket. Karlfeldt i 3SAH 33: 143(1921).
