SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1983  
SPATTIG spat3ig2, adj. -are. adv. -T.
Ordformer
(spat- c. 1755. spatt- 1683 osv.)
Etymologi
[jfr d. spattet (ä. d. äv. spættig), t. spatig; avledn. av SPATT, sbst.2]
1) (numera icke i veterinärmedicinskt fackspr.) om häst: behäftad med l. stel l. halt av spatt; äv. om ben l. led o. d.; äv. (ngn gg) om andra djur; jfr SPATTAKTIG. Hästen spattig Casserat. GenMRulla 15/10 1683. Den på en gammal, spattig häst ridande .. öfversten. Braun Calle 112 (1843). (Tattarna) började bearbeta kraken med tagelhurran för att få hans spattiga leder upptinade. Engström LbSvFolk. 68 (1938). Hammar Wodehouse FarbrFred 9 (1940; om kamel).
2) (vard.) oeg. l. bildl. (jfr SPATT, sbst.2 2); i sht i fråga om persons sätt att gå l. röra sig överhuvud: stelbent, struttig; äv. enbart i fråga om armrörelse: knyckig o. d.; äv. (delvis) i fråga om annat än rörelser: stel l. osmidig l. haltande o. d., särsk. dels närmande sig bet.: usel, dels (särsk. i fråga om musik): ryckig (se d. o. 2) l. dyl. (på ett sätt som för tanken till spattig gång l. spattiga rörelser). Här har .. hvimlat af flickor med ostyriga fötter .. och jag .. har varit tvungen att .. skutta som en stolle med mina spattiga ben. Fröding Kusinbr. 43 (1889). Och den stolta Rosinante / såg jag styft och spattigt dansa. Dens. NDikt. 111 (1894). De naiva melodiernas skriande sentimentala eller spattigt uppsluppna tongångar. Blomberg SkeppSkulda 14 (1923). En gammal värdebrevbärare, som spattig och småsvärande kom haltande .. in på toaletten. Lo-Johansson Kungsg. 138 (1935). Patkull drog fram ett visitkort, skrev några rader på spattig franska och skickade fram det med hovmästaren. Berg BlåDrag. 93 (1936). (Männen) ryckte mig spattigt i armen. Vindros 1948, s. 85. Ray och Fuzzy var beska på vår spattiga pianist, därför att hon höll tempot så dåligt på pianot. Mezzrow o. Wolfe Dans 77 (1953).
Avledn.: SPATTIGHET, r. l. f. om egenskapen l. förhållandet att vara spattig; äv. (vard.) bildl. (jfr spattig 2). Östergren (1944). Zetterman gjorde med sin Furst Basil en av sina bättre operettgubbar. Han var spattigheten och imbecilliteten personifierad och det är väl just vad han skulle vara. GHT 1947, nr 57, s. 3.
Spoiler title
Spoiler content