SPECIFIKANT spes1ifikan4t, m.//ig.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[av mlat. specificans (gen. -antis), p. pr. av specificare (se SPECIFICERA)]
jur. motsv. SPECIFICERA 2 slutet: person som vinner äganderätt gm specifikation (se d. o. 2 a). Schrevelius CivR 2: 59 (1847). När arbetet (t. ex. en konstnärs skulptur) är betydligt mera värdt än råämnet (t. ex. en lerklump) och blifvit utfördt i god tro, utan kännedom om äganderätten till råämnet, torde .. specifikantens fång .. vara klart. Björling CivR 73 (1906).
