SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1983  
SPECIFIKUM spesi4fikum, n.; best. (mera tillf.) -kumet l. -ket (Welander VenerSj. 18 (i handl. fr. 1811; möjl. till sg. specifik) osv.), äv. i best. anv. utan slutart.; pl. (mera tillf.) = l. (med lat. böjningsändelse) -ka; förr äv. SPECIFIK, sbst.2, n.
Ordformer
(-fik 1811. -fiket, sg. best. 1811. -fikum (-ficum) 1717 osv. -fique 1790)
Etymologi
[jfr t. spezifikum, eng. specificum, fr. spécifique; eg. n. sg. av mlat. specificus, se SPECIFIK, adj.]
(numera nästan bl. i skildring av ä. förh.) motsv. SPECIFIK, adj. 2: specifikt läkemedel; äv. bildl. Lindestolpe Fross. 34 (1717). Oppwijste Herr D:r Martin en Stjelcke och ett Fröhus af en blomma, som en Torpare wid Löfsta Bruk håller för ett specificum emot den Häste siukan som i åhr gått, och han kallar Syffel. BokvGP 97 (1723). Vill du att jag skall curera dig (från frossan), så fins här nu ett pulfver, som anses souveraint .. Men det som lär vara värre att finna ett specifique före, är ditt elaka humeur. Kellgren (SVS) 6: 270 (1790). Man borde kunna finna ett specificum emot Choleran. TLäk. 1832, s. 17. IllSvOrdb. (1955).
Spoiler title
Spoiler content