SPEKULATS, r. l. f.; pl. -er.
Etymologi
[jfr d. spekulads; av ä. t. speculatz, av mht. speculacie, (jfr nl. speculacie) av lat. speculatio (se SPEKULATION)]
(†) (djup l. spekulativ) tanke l. fundering; plan l. fundering (på att utföra ngt); jfr SPEKULATION 2 o. 3. Beständigt fruktande den följd jag förutser / Af era (dvs. poeten Damis') vanliga sublima spekulatser. Leopold 1: 265 (1808, 1814). Man bedrar / Man söker lura mig; men, omtänkt på försvar, / Har jag i postvagnen beställda tvenne platser; / Det sättet syns mig bäst att säkert föra er / Till den bestämda ort mitt bref tillkännager, / i ro för kärlekens fördömda spekulatser. Remmer Theat. 1: 25 (1812, 1814).
