SPENDAGE (-dāsj´Dalin(1871)), n. (KulturbVg., Dalin); pl. -er (König).
Ordformer
(spand- 1804. spend- 1747—1871)
Etymologi
[liksom d. spendage av t. spendage, spendasche, till spenden, skänka, giva, utdela (se SPENDA), l. spendieren, spendera (se SPENDERA)]
(†) gåva (utgörande en form av sportler o. d.); äv.: utdelande l. bekostande; jfr SPENDATIE,SPENDATION,SPENDITION.König LärdÖfn. 5: 41(1747). Om förman (vid salteri) beträdes hafva aftvingat någon sältare .. något Spandage, bör han vid hemkomsten det betala. KulturbVg. 3: 168(1804). Spendage .. (dvs.) utdelning, gåfva; bekostande. Dalin 710(1871).
