SPENDA l. SPÄNDA, v.; anträffat bl. i inf. spända (AOxenstierna) o. sup. spent (Swedenborg).
Etymologi
[i bet. 1 sannol. av t. spenden, skänka, giva, utdela (fht. spendōn) l. lt. spenden, ge ut, dela ut (mlt. spenden, dela ut allmosor, varav fvn. spenna, förbruka, slösa bort), i bet. 2 sannol. av eng. spend, betala ut, använda (feng. spendan), av it. l. mlat. spendere, av lat. expendere, utbetala (se EXPENS). — Jfr SPENDABEL, SPENDAGE, SPENDERA, SPÄNNA, spendera]
(†)
1) göra expenser l. utbetalningar l. dyl.; anträffat bl. i den särsk. förb. SPENDA UTI, bidraga (med så l. så stort utlägg). AOxenstierna 5: 6 (1630).
2) i uttr. spenda omak uti ngt, göra sig omak med ngt. Thet lärer wara k: Broder bekant hwad omak jag spent uti Mathematicis. Swedenborg RebNat. 1: 218 (1712).
