SPICCATO spika4to l. -ω l. med mer l. mindre genuint italienskt uttal, adv.
Etymologi
[av it. spiccato, eg. p. pf. av spiccare, lösgöra, skilja ut, av lat. ex (se EX) o. picare, anbringa l. sätta fast]
mus. i fråga om utförande av ton med stråkinstrument: på tydligt o. särhållet sätt med hjälp av kort, staccatoliknande, studsande l. hoppande stråkdrag med stråkens mittparti, saltando. Spiccato. Betyder at tonerne skola spelas väl detascherade eller åtskilda. Envallsson (1802). Spiccato .. (dvs.) namn på en stråkart, varvid tonen frambringas genom ett kort, hastigt stråk vid stråkens mitt, på så sätt att denna gives en lätt studs från strängen. SohlmanMusiklex. (1952).
SAOB
