SPIKGUBBE spi3k~gub2e, m. l. r.; best. -en; pl. -ar.
(numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) fågeln Hæmatopus ostralegus Lin., strandskata. Strandskatan, Spikgubben. .. Näbben karmosinröd, benen röda; hufvud, hals, rygg och vingar svarta, med ett hvitt band utåt vingarne och hvit öfvergump. .. Lätet Spik. Ström SvFogl. 54 (1839). I Sörmland har man funnit henne (dvs. strandskatan) — ”Albroken”, ”Spikgubben” — på de flesta öar och skär. Rosenius SvFågl. 4: 124 (1931).
