SPIRERA spire4ra, i Sveal. äv. -e3ra2, v.3 -ade.
Etymologi
[utlöst ur INSPIRERA efter mönster av sammansatta verbs växling med verb o. partikel (jfr t. ex. INSPELA växlande med SPELA IN)]
Särsk. förb.: SPIRERA IN010 4. (i poesi, enstaka) inspirera (se d. o. 6). Nu fattade sant Per humör / Och läste: anathema (över Minervas uggla); / .. Ändock satt ugglan quar och bet, / Spirerad in af satan, / På nyckelknippans hemlighet. Wadman Saml. 2: 74 (1835).
