[sv. dial. spirra, spruta; möjl. intensivbildning till SPIRA, v.]
(†) (intensivt) tränga l. skjuta upp l. fram (genom l. ur ngt); anträffat bl. dels om vatten: välla l. spruta upp l. fram, dels i ssg; jfr SPIRA, v. I 1 b.(Isen i Motala ström hade) packat sig .. hårdt tilhopa ifrån botnen ända vpföre .. doch spirrade watnet på somlige ställen emellan ijsen, lika som man tappar vhr een tunna. Hiärne 2Anl. 111(1702).
Ssg (†): SPIRR-JORD. om jord (till övervägande delen bestående av finmo o. mjäla) som kvarhåller vatten i sådan utsträckning att den vid tjälning utvidgar sig o. skjuter upp, tjälskjutande jord, uppskjutningsjord; jfr spir-krake. SamlRönLandtbr. 3: 19(1779).
