SPIS spi4s, sbst.2, r. l. m.; best. -en; pl. -ar.
Etymologi
[liksom d. spis av t. spiess (se SPJUT)]
boktr. om avtryck l. fläck l. hårfint streck o. d. mellan ord l. rader, som icke skall finnas i det slutgiltiga trycket o. som förorsakas av att blind- l. utfyllnadsmaterial under tryckningen stiger upp i höjd med tryckytan (o. därvid avsätter trycksvärta på papperet) l. av att metall vid gjutning medelst sättmaskin l. stereotyp tränger upp mellan bokstäverna till tryckhöjd; äv. om material som åstadkommer spis (i ovan anförd mening). Weste (1807). Har en utslutning stigit upp, så att färgvalsen nått den och aftryck deraf skett i korrekturet, spis, anmärkes detta i marginalen med ett dubbelt kors, #. Nordin Boktr. 129 (1881). Stigande partier av blindmaterielen kallas spisar. HantvB I. 5: 426 (1937). Fogelström Vakna 123 (1949).
Avledn. (boktr.): SPISA, v.1, -ning. avsätta l. framkalla en spis l. spisar; äv. i p. pr. i mer l. mindre adjektivisk anv. Det är med en matris som är skadad som med en gammal stil, att om den sättes vid en ny så äter den upp den gamla, så att till sist hela satsen ”spisar”. NordBoktrK 1912, s. 83. I formen förekommande klichéunderlag av oriktiga mått eller snedvinklade kunna .. framkalla spisning. GrafUppslB 752 (1951). Spisande maskinsats har vanligen sin orsak i förslitna matriser. Därs. —
SPISIG, adj. försedd med l. full av spisar. Ojämn sats, spisig stil, dåligt tryck. Form 1958, s. 202.
