SPLITA spli3ta2, r. l. f.; best. -an; pl. -or (GbgP osv.) ((†) -er Risingh).
Etymologi
[sv. dial. splita; jfr d. dial. splide, rämna, sticka; till SPLITA, v.1]
(numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) käpp l. spjäla o. d.; numera i sht (fisk.): nätsticka (se d. o. 1). Twert öfwer hwar Lafwa (i ett kryddhus) skola wara käppar eller splijter fästade, til at öfwerdraga them med täcken. Risingh LandB 37(1671). GbgP 1955, nr 249, s. 10 (i pl., om nätstickor).
