publicerad: 1985
SPLITA spli3ta2, v.1 -ade. (pr. sg. -er PErici Musæus 5: 228 a (1582), Schultze Ordb. 4795 (c. 1755). — pr. pass. -as Posten 1769, s. 475, osv. -es G1R 14: 128 (1542). — ipf. -ade Schultze Ordb. 4795 (c. 1755) osv. -tte SkeppsgR 1546 (: splitte sönder), Schultze Ordb. 4795 (c. 1755). — imper. split Schultze Ordb. 4795 (c. 1755). — sup. -at HT 1933, s. 410 (i handl. fr. 1608) osv. — p. pf. -ad RA II. 1: 332 (1613) osv. -en Spegel 472 (1712: Splitin). split G1R 14: 138 (1542: forsplijt, n.), HusgKamRSthm 1712, s. 298 (: Splÿta, pl.). splitt G1R 14: 141 (1542: åt splitte, pl.), SkeppsgR 1545 (: söndh(er) .. splitte, pl.)). vbalsbst. -ANDE, -NING (G1R 6: 28 (1529)).
Ordformer
(spliitt- 1554 (: Spliitt silke; möjl. ssg). split- (-ij-, -ith-) 1529—1981. splitt- 1554 (: Splitt silke; möjl. ssg)—1585 (: splittesilcke). splÿt- 1712 (: Splÿta, p. pf. pl.))
Etymologi
[fsv. splita (st. v.), riva, slita sönder; jfr (ä.) d., d. dial. splide; av mlt. splīten (lt. splieten), motsv. mnl. splīten (nl. splijten), ffris. splīta, mht. splīzen (t. spleissen; sannol. av mlt. spliten l. mnl. spliten, se ovan), till den rot som äv. (utan s-) föreligger i FLISA, sbst., FLIT, o. (med nasalutvidgning) i FLINTA, sbst., SPLINT, sbst.1, samt utgör utvidgning av den rot som föreligger i SPJÄLA, sbst., SPJÄLL, sbst.2 — Jfr SPLINT, sbst.1, SPLIT, sbst.2, SPLITA, sbst., SPLITSA, SPLITT, sbst.3, SPLITTER, sbst., SPRITA, v.3]
(numera bl. i Finl.)
1) klyva l. splittra l. riva sönder (ngt); äv. intr.: gå sönder (i den särsk. förb. SPLITA SÖNDER). Splijtande Åske slagh. LPetri Jes. 30: 30 (1568). Lagat 2 St: Splÿta fönster Gardiner. HusgKamRSthm 1712, s. 298. Tå den barkade och afhugne weden i klabbar war kiörd till dahlen, hafwa de splitat den, som wij rijtat i kast. MennanderBr. 3: 546 (1747). Vasabl. 31/7 1981, s. 6 (med avs. på pärtor). jfr SÖNDER-SPLITA.
2) oeg. l. mer l. mindre bildl.: uppdela l. splittra l. söndra (ngt l. ngra); med avs. på rike o. d. (särsk. med tanke på dess inbyggare) l. folk (utgörande soldater); äv. refl.: splittra l. söndra sig; äv. ss. vbalsbst. -ning: splittring, söndring. G1R 6: 28 (1529: splitningh). Ati godemen så lempe och lage dhe tug (dvs. krigståg), att folcket icke för myckit splites, och ther egenom komme till niderlag. G1R 14: 128 (1542). (Kristian II:s anslag mot Sv. hade misslyckats,) där icke riksens råd, ridderskap och stender hade splitat och söndrat sig, så at (osv.). HT 1933, s. 410 (1608). (Kejsaren skrev till två trätande biskopar) at the skulle tagha sigh wäl til wara, så at Församlingen igenom theras Twist icke motte blifwa förargat, eller blifwa splijtat. Schroderus Os. 1: 282 (1635). Men hwad skal nu af Dig blifwa mit Fosterland, då sjelfwe inelfworne i Din Riks-Kropp af Partie och afund så skingras och splitas? Posten 1769, s. 475. jfr FÖR-, ÅT-SPLITA. särsk. ss. vbalsbst. -ande, om värk: sprängande; jfr SPLIT, sbst.2 2. Gezelius AReichenbach E 3 a (1668).
Ssg (till 1; †): A: SPLIT-SILKE. (split- 1554—1565. splite- 1585) silke (för sömnadsarbeten) framskaffat gm repning av trådar ur (begagnat l. trasigt) sidentyg; jfr sprit-silke. Söme silke Splitt silke. KlädkamRSthm 1554 H, s. 3 b; möjl. icke ssg. Därs. 1585 B, s. 3 a (: splittesilcke).
B: SPLITE-SILKE, se A.
Spoiler title
Spoiler content