(vard.) splitter (se SPLITTER, adv.);i sht ss. bestämning till ny, naken, galen; äv. i förb. splitt spångande l. splitt språngande. UrkFinlÖ 1: 37(1597: splitt nakne). Kreander är i staden, och blef intagen förleden Onsdags i Utile, hvarvid han blef splitt rasande emedan han trodde, att alt var exprés bestält för att göra narr af honom. Kellgren (SVS) 6: 96(1780). Afzelius Sag. XI. 2: 70(1870: splitt galen). (Mynt) af guld, alla splitt spångande nya. GHT 1895, nr 286 C, s. 3. Tyckte hon ändå, att han var så rent splitt språngande galen? Lundström Bojer Dyrend. 55(1920). En splitt ny uniform. Söderström Högkv. 34(1968).
