SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1985  
SPLITTA split3a2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE.
Etymologi
[sv. dial. splitta; jfr d. splitte; avledn. av SPLITT, sbst.3, SPLITTA, sbst.]
(i vissa trakter, bygdemålsfärgat) (rensa o.) hänga upp (garn o. d.) på splitt (se SPLITT, sbst.3 4) l. splitta (se SPLITTA, sbst.). Haneson o. Rencke Bohusfisk. 211 (1923). TurÅ 1944, s. 288 (i fråga om förh. på Tjörn).
Särsk. förb.: SPLITTA UPP10 4 l. OPP4. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) hänga upp (garn o. d.) på splitt (se splitt, sbst.3 4); äv. utan obj. Hasslöf SvVästkustf. 36 (1949; utan obj.). SvFiskelex. (1955).
Spoiler title
Spoiler content