SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1985  
SPONKEN spoŋ4ken, r.
Ordformer
(äv. spånken)
Etymologi
[sv. slang spånken; eg. sg. best. av SPONK]
(vard.) sprit (särsk.: brännvin). Asklund Fanfar 316 (1934). Pappa har inte möjligen lite sponken att låna ut i kväll? Gustaf-Janson KärlekDec. 122 (1959).
Spoiler title
Spoiler content