SPORDAG, r. l. m.; pl. -ar; äv. SPORDA, sbst.2, r. l. m.
Ordformer
(sporda 1620. spordag(-h) 1529—1724)
Etymologi
[fsv. spordagher, spurdagher, spordaghi, spurdaghi, åtspörjande, efterfrågande, spaning, underrättelse, sv. dial. spordager, spaning, underrättelse (erhållen gm efterforskning), rykte; jfr d. dial. spørgedag, nor. dial. spurdag, fvn. spurdagi; avledn. av SPÖRJAmed det suffix som äv. föreligger i BARDAG;se ALindqvist i 2LUÅ XIV. 1: nr 25(1918). — Jfr SPORDAN, sbst.2]
(†) underrättelse l. meddelande o. d.; särsk. i uttr. få spordag om ngn, få spordag av ngn l. ngt, få underrättelse om ngn l. ngt; jfr SPORDAN, sbst.2 (Vi) haffue fått spordag aff Mester Jören, att han skall icke wara Lånkth j frå håndenn. G1R 6: 113(1529). (Vi) haffue fått spordag aff några gömer som hustrv Ingeborg her Ture Jönsons hade nidsatt hoss her Håkon Torbiörson j schara. Därs. 8: 114(1532). Effter thett han hafuer warit så länge borto ifrå henne, och hon ingen sporda hafuer fåt om honom. VästeråsDP 17/5 1620.Om iag någensin har i gönom skrifuelse eller igönom någen af de hemkomene fångar fått någen spordag ifrån honom. VDAkt. 1724, nr 238.
