[efter fsv. bardaghi l. isl. bardagi, motsv. fd. bardaghi, bardagh, ä. d. bardag(h), bordag, bardhæ, af stammen i fsv. bäria, isl. berja, slå, o. -dag(h)i, utvidgad form af stammen i DAG;jfr för öfr. E. Hellquist i Arkiv 15: 230 följ.]
(†) strid, kamp. Swea Karl och Götha, Vthi Fält och bardag. P. Dijkman (1708; boktitel). Eders Kongl. May:t .. har .. bivistat Bardaga, eller Slag och Stridsbuller. Biörner Kämp. Tillegn.(1737). Krigsman, läcker i mat, är sällan käcker i bardag. Nicander G. sann. 20(1766).
Ssgr (†): A: BARDAGA-BRAK. stridsbuller. Bland bardaga-brak, bland Martis pilar och uddar. Nicander Virg. ecl. 49(1752). —
B: BARDAGS-LEK. Lät oss få rida sparr, och bardagslekar öfva. Kolmodin Qv.-sp. 1: 238(1732). Giör Hielten segersäll i Bardags lek och striden. C. U. Hiärne Frih. rätta bruk C 3 b (1743). Almogen var icke mindre begifven på bardags-lek eller sådana idrotter, som under freden skulle bereda dem til strid. J. Röding i 1 VittAH 1: 143(1755). jfr A. —
-MAN. [jfr isl. bardagamaðr] I kiäcka Bardagsmän I tappre Svenske Svänner. C. U. Hiärne Endrächt. C 4 b (1740). jfr BARDA-MAN.
