(spott- (spått-) c. 1645—1766. sputt- 1691 (: sputtige, pl.), 1754 (: sputter, pl.)—1788 (: rod sputtit))
Etymologi
[sv. dial. spotter, pl.; jfr fvn. spottr (i skógarspottr, skogsstycke), spotti, nor. dial. spott, mnl. spotte, spot, fris. spot, eng. spot, samtliga: fläck o. d.; möjl. besläktat med SPOTTA, v.1 — Jfr SPOT-,RÖDSPOTTA(se RÖDSPÄTTA) o. SPJUTTA]
(†) fläck l. prick l. plätt.
a) i fråga om utslag vid sjukdom o. d.: liten (rund) fläck (se FLÄCK, sbst.1 1 a). Tå the dödde (i pesten) bleff theras krop all öffver medh spotter och fläckiar. Gyllenius Diar. 68(c. 1670).
b) på djurs hud l. päls l. fågels fjäderbeklädnad l. fisks fjällbeklädnad o. d.: fläck (se FLÄCK, sbst.1 1 b) l. prick. IErici Colerus 1: 289(c. 1645; på fågel). Neyon ögon .. hafwa bekommit sit Nampn aff .. 9. swarta Spättor (sannol. felaktigt för Spåttor). som .. synes lijka som .. ögon. Därs. 291. Hästen hwit mäd swarta spottor. GenMRulla 6/10 1711.(Varglo-)Honorna .. hafwa lika spottor eller fläckar (som hannarna). EFernow(1766) hos Linné Bref I. 6: 95.
