[fsv. sprazla, sv. dial. sprassla; motsv. nor. dial. sprasle, lt. spratteln osv. (se SPRATTLA, v.1); formen sprattsla sannol. kontamination av sprassla o. SPRATTLA, v.1 — Jfr SPRASSLA, v.2]
(†) sprattla (se SPRATTLA, v.1 1); äv. ss. beteckning för förflyttning: sprittande l. sprattlande fara l. (för)flytta sig (anträffat bl. oeg. om ngt sakligt). Han droogh honom (dvs. fisken) på landet, och han spraslade ther för hans fötter. Tob. 6: 4(Bib. 1541). Spegel GW 90(1685: spraslar hjt och djt; om stöpt bly på en järnplåt). Heinrich(1814).
