SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1985  
SPRAVALSK spraval4sk, adj. -are. adv. -T.
Etymologi
[sv. dial. spravalsk; sannol. av SPRALLIG o. VALSK (se VÄLSK). — Jfr SPRAVANSK]
(numera föga br.) om person: sprättig; högfärdig. SD 1896, nr 185, s. 5 (om man). Den spravalska Rosa Kranicka var alldeles bragt ur fattningen. Hon som kastade på nacken och sade ”isch” åt allting, hade blivit stilla och spak. Lindqvist Herr. 82 (1917).
Spoiler title
Spoiler content