publicerad: 2019
VÄLSK väl4sk, adj.; adv. (tillf.) -T.
Ordformer
(valsk (w-, -ll-) 1526–1762. velsch (w-) 1557–1631. velsk (w-) 1552–1889. välsk (w-, -ll-) 1587 osv. wilsch 1644. wälsch 1623)
Etymologi
[fsv. valsker, välst, n.; jfr fd. valsk (d. vælsk, valsk, nor. bm. velsk), fvn. valskr (nor. nn. valsk), mlt. walsch, wallesch, mnl. walsch (nl. waalsch), fht. walah, walahisch (mht. walhisch, welhisch, walsch, welsch, t. welsch), feng. wealh, walh (eng. welsh); till en germansk stam med bet.: främling; kelt, i y. fsv. o. nysv. är ordet åtm. delvis lån från mlt. — Jfr FÖR-VÄLSKAD, ROTVÄLSK, SPRAVALSK, VALACK, VALLON, VALNÖT, -VÄLING, sbst.2, WALESISK]
romansk (se ROMANSK, adj.1 4); särsk. i fråga om stil l. konstnärligt formelement o. d., närmande sig bet.: klassicistisk (särsk. i uttr. välsk huva (se HUVA, sbst.1 2 e)); äv. (o. numera vanl.) i allmännare anv.: utländsk (i sht sydländsk) l. främmande (äv. med mer l. mindre nedsättande bet. (se d)); förr särsk. i uttr. välsk mil (se MIL, sbst.1 c α ζ'). VarRerV 46 (1538). Hindrich Högen hafuer en hållensch drengh, han kan alla de wilscha språken och weet wäll att omgåå medh handelen. HB 3: 230 (1644). Låt oss allt slags skönhet älska: / låt det nordiska också / ha sitt värde, fast det välska / kanske högre skattas må. Tegnér (TegnS) 2: 86 (1812). (Vi noterar) att bland arbetarne wid Uplands-bruken ännu ofta uttryck förekomma af Wälskt ursprung. SvLittFT 1835, sp. 167. Hvem vet ej, med hvad afund dessa båda, / Bouillon och Balduin, Wälska modet skåda? Kullberg Tasso 1: 201 (1860). Den höga byggnaden .. med den välska gafveln, var riksrådet och riksmarskalken Åke Axelssons. SErikÅb. 1914, s. 78. Det är inte historien som firas utan framtiden, Schweiz som en fortsatt gemenskap av tyskt och välskt (franskt, italienskt och romanskt). SvD 11/8 1998, s. 14. — särsk.
a) om person l. folk(grupp) o. d. Uthi Cesarea war en man bene(m)pdt Cornelius, en höffwiz man vthaff then rotan som heet then valske. Apg. 10: 1 (NT 1526). Stå skole troliga bij, gode, gamle, wäl-öfwade Kämpar, Franszman Monsieur Avous; och Wälske Signor, Vi-fo-brindis. Stiernhielm Herc. 201 (1648, 1668). Vapnen var en vanlig gåva till de ständigt lika panka svenska regenterna från välska kolleger i bördigare länder. SvD 15/9 1978, s. 27.
b) om geografiskt område l. stad l. land o. d. Crystallen är en genomsichtigh sten, och huijt, huilken wäxer .. igenom köldens werckande, och then inwärtes wärmen i berghen, på the höghe welske bergh. Forsius Phys. 185 (1611). Det välska (italienska) Tyrolen, till natur och folk ett fullkomligt italienskt land på Alpernas södra sluttning. Svensén Jord. 375 (1886). Teve från Västtyskland och England och alla möjliga välska trakter kunde bli tillgänglig för vanligt folk (gm satellittekniken). SvD 10/6 1999, s. 2.
c) i benämningar på vissa växter med (förmodat) ursprung i länderna runt Medelhavet, t. ex. välsk björnklo, välska bönor, välsk krasse, välskt körsbär, välsk körvel, välsk nässla, välsk nöt, välsk oxtunga (se under resp. huvudord); förr särsk. i uttr. välsk rova, om hundrova. (Lat.) Vitis alba, bryonia .. (sv.) walsk roffua. VarRerV 58 (1538).
d) mer l. mindre nedsättande: (alltför) förfinad l. förvekligad, särsk. i uttr. välska seder; i sht förr äv.: falsk l. svekfull. Oss synes sådane velske skelme stycker och sedvanier till att mörda och förgifva folck hemeligen ähr fast fremmande och sielsyndt här i vårt rijke. G1R 23: 328 (1552). Den reaktion, som sökte återställa påfvisk tradition med välska konster, var i själfva verket .. en utlefvad renässans. Hjärne SvFräm. 13 (1893, 1908). Det är något av den sunda norrländska bondnaturens reaktion inför de välska sederna, inför sörlänningen, som stoppar i sig kusar och skorvar, när det dock finns surströmming. Västerb. 1941, s. 140.
e) (förr) om bokband: som har rygg överdragen med skinn o. pärmar överdragna med papper; ofta liktydigt med: halvfransk. Undertecknad har inbundit träne Discantzböcker i nya välska band. VGR 1736, Verif. s. 148. De (halvfranska banden) kallas hos oss .. äfven välska, efter Välskland (Italien), der de först begagnades. ArbB 319 (1887).
Avledn. (†): VÄLSKA, r. l. f. [fsv. valska] om romanskt språk; särsk.: italienska. Bureus Påw. C 3 b (1604). Latin war Honom så som Modersmåle, wälska / Tet jempt fransöskan Han uthöfwer måttan älska. Lucidor (SVS) 324 (1673; uppl. 1997). ”Envoyén”, som han på välska / Betitlas af vår speleman? Atterbom LÖ 1: 2 (1854).
SAOB
Spoiler title
Spoiler content