SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1985  
SPREDA spre3da2, v. spreder l. sprer, spredde spred3e2, spredd spred4, sprett spret4. vbalsbst. -ANDE, -NING.
Etymologi
[fsv. spredha, motsv. fd. sprethæ, sprede (d. sprede), nor. dial. spreida, mlt. sprēden, mnl. spreiden (nl. spreiden), feng. sprǣdan (eng. spread); kausativum till det v. som föreligger i fht. sprītan (mht. sprīten, sprīden), sprida sig; till en utvidgning av den rot som bl. a. föreligger (med annan dentalutvidgning) i SPRITA, spritsa, o. (utan utvidgning) i gr. σπεῑρω, sår, strör. — Jfr SPRIDA]
(numera föga br.) sprida (se d. o. I); ss. enkelt ord anträffat bl. = SPRIDA I 1. Gödsel, hoppackad i en hög, är ju varmare än då den är spredd. Löwegren Hippokr. 2: 334 (1910). — jfr UT-SPREDA.
Spoiler title
Spoiler content