publicerad: 1985
SPRIDA spri3da2, v. -er spri3der2, spred spre4d (spredo spre3dω2) l. spridde sprid3e2, spritt sprit4, äv. spridit spri3dit2, spridd sprid4 l. (numera mindre br.) spriden spri3den2 (pr. sg. spridar SalOrdspr. 13: 16 (öv. 1536: vthsprijdhar); sprider G1R 4: 85 (1527: uthspridher), Schroderus Comenius 836 (1639) osv.; sprir Ljungberg SvSpr. 143 (1756). — ipf. sg. spred Celsius G1 1: 104 (1746: utspred sig), Hof Skrifs. 178 (1753) osv.; ipf. pl. spredo Nicander Minn. 1: 8 (1831: utspredo), Schiller SvSpr. 105 (1855) osv.; ipf. sg. o. pl. spridde (sprijdde) 1Mos. 11: 8 (Bib. 1541) osv. — sup. spridat OPetri 2: 452 (1535: vtsprijdhat); spridit Nordenflycht (SVS) 1: 411 (1745) osv.; spritt (spridt, sprijdt, sprijtt) Job 1: 10 (Bib. 1541) osv. — p. pf. spridad (-ij-, -dh-) Apg. 13: 49 (NT 1526: herrans oordh wart vthspridhat), Cavallin Herdam. 1: 271 (i handl. fr. 1683); spridd (sprid, sprijdd) G1R 6: 68 (1529: förrederiit är .. besprith), 1Mos. 28: 14 (Bib. 1541: vthspridder), Emporagrius Cat. K 5 a (1669) osv.; spriden Lovén Folkl. Dedik. 1 (1847), Scholander 2: 124 (1866)). vbalsbst. -ANDE, -ELSE (se avledn.), -NING; SPRIDARE, SPRIDARINNA, SPRIDERSKA, se avledn. Anm. I adjektivisk anv. (se IV) kan p. pf. spridd dels kompareras med gradf., dels uppträda med avledn.-suffixet -het (utom ss. senare led i ssgn TANK-SPRIDD dock bl. mera tillf.). I hafven först att lära att vid den utåtvändhet, den förspriddhet .., som tillhör ungdomen, .. komma till verklig samling .. för eder själva. Rudin OrdUngd. 1: 67 (1894). I sin undersökning kom Rinman till det resultat, att de betydligaste sjömalmsförråden funnos i norra Savolaks, dernäst i södra Savolaks, i norra Karelen spriddare och svagare än i Savolaks. Hultin BergshFinl. 8 (1896). Östergren (1944: spriddhet).
Ordformer
(spri- i ssg 1893 (: sprilatta; med anslutning av förleden till spri, sbst.1). sprida (-ij-, -dh-) 1526 osv.)
Etymologi
[fsv. spridha (i ssgrna bespridha, utspridha); sannol. ombildning av SPREDA, möjl. med utgångspunkt i en fonetisk utveckling av e till i i p. pf. spredd o. sup. sprett (jfr sv. dial. svittas ’svettas', frista ’fresta') l. gm påverkan från SPRITA, v.3]
I. tr. (jfr II).
1) med avs. på (ngt i l. fördelbart i) smådelar l. partiklar o. d. (t. ex. gödsel, sand, vatten): (över en (större) yta l. åt alla l. olika håll) strö l. så l. (med åtskiljande av delarna osv.) kasta (ut); strila l. gjuta (ut); äv. (se b; jfr 2, 3): åt alla l. olika håll sända l. transportera ut (ngt). Uti hwardera af desza stånd eller hål (som gjorts med en käpp i en drivbänk), sprider man .. twenne eller högst trenne rågkorn. Stridsberg Åkerbr. 74 (1727). (Lat.) Superfundere .. (sv.) Gjuta, sprida öfwer. Ekblad 138 (1764). Men bäst et moln sprider sin väta, / Syns Regnbågen med et gyldne prål. Bellman (BellmS) 1: 189 (c. 1775, 1790). Gödseln bör genast spridas, helst från lasset, och väl utbredas. Holmström Naturl. 2: 61 (1889). Formalinen användes utspädd .. och sprides med en s. k. ”sprä” .. på tak, väggar, golf och möbler. GHT 1896, nr 236 A, s. 3. Maskinen sprider fullkomligt likformigt i såväl slät som kuperad terräng hvarje slag af konstgödsel i önskad mängd. TT 1899, M. s. 56. Trotzig Sjukd. 121 (1972; om person, med avs. på gödsel). — jfr BE-, FÖR-, KRING-, UT-, ÖVER-SPRIDA o. SJÄLV-SPRIDANDE. — särsk.
a) närmande sig bet.: fördela l. skingra (ngt); äv. abs.; äv. i pass. närmande sig deponentiell anv.; jfr 4. Kasta så att kornen spridas l. sprida sig. Weste FörslSAOB (c. 1817); jfr II 1. Sibyllornas sed att skrifva sina spådomar på löf, dem de .. kastade i floden eller spridde för vinden. Rydberg Ath. 51 (1859). En spridarskiva som roterar 15000 varv i minuten gör .. att vätskan sprids som en dimma (i en anordning för sprejtorkning av djurblod). GHT 1968, nr 301, s. 22.
b) allmännare: åt olika l. alla håll sända (ut) l. transportera (ut) (ngt); jfr 4; särsk. med avs. på frön l. frukter l. annan spridningsenhet hos växt (l. med avs. på insekter). Så blifwer .. (plantan) frodig vthi sin gröda, blomstras, bringer Frukt, och sprijder Frö, till sit slächtes ewärdeliga behåld och främielse. Stiernhielm Arch. A 3 a (1644). Växternas frön spridas af vinden, foglar o. s. v. Sundén (1891). Insekterna sprida frön. Deras betydande roll i detta avseende har framför allt studerats av Sernander. Trägårdh Skogsins. 32 (1914).
c) [sannol. anslutet till 4 b α l. möjl. utgående från 4 b α med anslutning till 1] abs., om spränggranat l. skrotbössa: sprida l. kasta ut skroten (se SKROT 3 a, b) resp. splittren l. skärvorna (så l. så). De där förbannade små spränggranaterna, som göra ett sådant litet hål och sprida så vitt. Berg Remarque Västfr. 200 (1929). Sådana gevär (dvs. skrotbössor) skjuta ej långt, men på korta håll sprida de bra och äro mycket verksamma. Alm Eldhandv. 1: 108 (1933).
d) i bildl. anv.; särsk. motsv. b; äv. med avs. på skämt: strö omkring sig. PH 10: 242 (1774). Sitt outtömliga förråd af skämt spridde .. (Tegnér) kring sig åt alla sidor i ett eldregn af infall, repliker, bonmots. Sturzen-Becker 1: 60 (1861). Ville tanken sällan gnistor sprida, / Var det dock från honom som den blida / värmen utgick, ur hans stilla vrå. CVAStrandberg 1: 244 (c. 1870). Kanonen sprider död och förödelse. Auerbach (1913); jfr 3 b. Såningsmannen, som sprider livets frön. Böök i 3SAH 58: 10 (1947).
2) i fråga om handling som icke resulterar i helt upphävd förbindelse mellan en helhet o. delar därav: (åt olika l. alla håll l. förgrenat l. strålformigt) breda l. sträcka l. sända (ut); särsk. med obj. föregånget av refl. poss. pron. (jfr II). Samdräktighet en flod af Fridsens gyllne Å, / Som sine Kiällor bårt i tusend' bäckar sprider. Frese VerldsD 37 (1716, 1726). Orten (där fartygen förankras) är ganska angenäm, ty Träden sprida öfver dem sina gröna grenar, och giöra, at de ligga som uti en Trägård. SvSaml. 3—6: 338 (i handl. fr. 1762). (Tjädern) yfs och sprider bredt sin stjert. Liljestråle Fid. 42 (1772). Så ser Han ut midt bland de strålar / Solen sprider i sin nedergång; / Dufven och lång. Bellman (BellmS) 1: 186 (c. 1775, 1790). Milda sken af Faderns ära! / Dina rena strålar sprid / Kring wår jord, att hon må bära / Ljus och Tröst och Dygd och Frid. Ps. 1819, 73: 6. Hon försvann i stugan där en spånjalusi genast spreds för fönstret. Nilsson BombiNick 101 (1946). — jfr UT-, ÖVER-SPRIDA.
3) (i annan bemärkelse än de i 1 o. 2 förekommande) sända ut l. utbreda (ngt); öka utbredningen l. omfattningen av (ngt) o. d. Spegel 475 (1712). — jfr BE-, FORT-, FÖR-, KRING-, UT-SPRIDA.
a) föra l. sända ut l. distribuera (ngt) o. ge det en viss l. en vidare förekomstsfär; ofta med avs. på skrift l. vara l. kunskap l. lära o. d. Dalin Hist. III. 1: 147 (1761; med avs. på varor). I (dvs. läsarna) skolen betrakta .. (tidningen Strids-ropet) såsom ett medel att sprida budskapet om frälsning. Stridsropet 1883, nr 1, s. 1. Sådana missbruk, som .. förekommit i smärre provinsbanker .. t. ex. att de sökt genom agenter i andra landsdelar sprida sina sedlar för att hålla dessa längre ute i rörelsen. EkonS 1: 327 (1893). Selma Lagerlöfs böcker ha spritts i översättningar över stora delar av Europa. Mjöberg Lb. 479 (1910). Att sprida kvarstadsbelagd skrift är brottsligt, oberoende av om skriften vid rättegång befinnes brottslig eller ej. Rönblom Tryckfr. 121 (1940).
b) i regel i fråga om icke viljestyrd handling, med avs. på ljussken, doft, trevnad, fasa o. d.: (runtom l. åt alla håll) utsända l. utbreda l. utveckla l. utstråla (o. vidareföra l. fortplanta); jfr 2. Lampan spred ett gulaktigt sken. Sprida ljus l. ett löjets skimmer l. glans över ngt, jfr GLANS 3, LJUS, sbst. 11 a, SKIMMER 1 c. Sprida skräck och fasa omkring sig. Den swale Westwind surrar ibland och raskar i löfwen, / Spridand' een liufwelig lucht, af blomer och hälsesam' örter. Stiernhielm Herc. 268 (1658, 1668; c. 1652: sprider). Beskow Res. 62 (1861; med avs. på skugga). Den inburna tallveden hade förr spridt en angenäm skogsdoft i kammaren. Strindberg Brev 1: 28 (1870). (Jätten) visste, att asarna inte älskade dem, som spredo omkring sig köld och mörker. Lagerlöf Holg. 2: 381 (1907). En flammande eld spridde sitt sken över pittoreska grupper av färgrikt klädda orientaler. Hedin ErövrTibet 12 (1934). Växter i boningsrum, liksom blommor över huvud taget, .. förekommer numera allmänt och sprider glädje även i de enklaste hem. Ekbrant VVRumsv. 7 (1955). — jfr VÄLLUKT-SPRIDANDE.
c) (släppa l. föra ut o.) få (ngt) att l. låta (ngt) utbreda sig l. gripa omkring sig (se GRIPA OMKRING SIG 2 b) l. (öka sin utbredning l. förekomst o.) överföras (ngnstädes), utbreda; (öka sin utbredning l. förekomst o.) överföra (ngt ngnstädes); fortplanta (se d. o. 5). Sprida en mening. Serenius (1741). En hvirfvel sprids kring fält och hagar. Bellman Gell. 15 (1793). Till det manskap, som förlades vid Fredrikshamn, spriddes smitta från flottans sjuka, som voro inhysta öfverallt i staden. Malmström Hist. 2: 342 (1863). Ryktet (att vargar visat sig) hade .. spritt oro i dalen. Forsslund Djur 93 (1900). Det första land i denna världsdel, där man fick njuta denna lyxvara (dvs. socker) var Spanien och från detta spreds sedan bruket till andra europeiska länder. Bolin VFöda 58 (1933). — särsk. med avs. på växt l. djur l. människor: utbreda (gm spridning av frön l. frukter o. d.); få att sprida sig (se II 2 b), åstadkomma att (ngt l. ngra) sprider sig. Sädan skulle alla hans (dvs. Adams) afkomma widhgas och spridas. Schück VittA 1: 98 (cit. fr. c. 1640). Vi veta .. praktiskt taget ingenting om på vad sätt och under vilka omständigheter mollusker och andra lägre djur kunna spridas av fåglarna. FoFl. 1935, s. 268. Försök att sprida växten genom sticklingar ha strandat. Östergren (1944).
d) [specialanv. av a o. c] med avs. på rykte, underrättelse, händelse o. d.: (uppdikta o.) släppa l. föra ut l. omkring l. vidarebefordra, göra känd, omtala; stundom äv. om rykte: föra omkring l. omtala (ngt); äv. i uttr. sprida att (osv.), (ut)sprida det ryktet l. göra känt att (osv.), numera nästan bl. i pass. närmande sig deponentiell anv.; jfr a. Om sant var hvad om mig det blijda rycktet spridde. Lillienstedt Vitt. 269 (1667). Sprid icke sqvaller; ty du kan få heta den förste, som sagt det: / Ingen skadar at tiga; men tala har ofta gjort skada. Boman Cato 9 (1802). Hastigt ryktet sprids kring berg och dalar. Wennerberg 1: 63 (1881). Mia, hela släktens levande krönika .. hade med glädje spritt nyheten till alla hon träffade på. Fitinghoff MargLDagb. 46 (1916). På den hemliga telegrafen hade det spritts, att kaffet (som biskopinnan skulle få ss. present) skulle vara rostat men inte malet. Spong Sjövinkel 39 (1949). — jfr UPP-SPRIDA.
e) (mera tillf.) med avs. på lim l. dyl.: utbreda l. stryka ut (i sht med bibegrepp av 4; särsk. ss. vbalsbst. -ning (se V 3).
f) (†) bildl.; med avs. på sinne: (låta inrikta sig på l. omspänna flera l. nya områden o. dyl. o. därigm) vidga; äv. med avs. på tankar: låta (upphöra att (helt) vara absorberade av ngt o.) löpa l. gå (åt olika håll); jfr 4 e α. Det är deras gemensamma lott, som vilja gå långt i vettenskaper, att med arbete och möda behöfva tillbringa de år, då sinnet lättast intages och sprides af allt hvad som omgifver detsamma. Rosenstein 1: 34 (1783). Under det den ena gossen redovist för sin lexa, hafva de öfriga haft .. tillfällen, att .. till andra ämnen sprida sina tankar. FörslSkolordn. 1817, s. 108. Sedan .. (Jonas Columbus) verkat mer, än kanske någon i Sverige före honom, att hos dess ungdom väcka och sprida sinnet för tonernas konst. Atterbom Minnest. 1: 256 (1848).
4) (upplösa sammanhållningen hos o.) placera l. fördela (ngt l. ngra) med (delarna l. individerna på) stora l. större mellanrum l. glest l. glesare l. långt l. längre från varandra o. d.; särsk. liktydigt med: skingra l. splittra (ngt l. ngra); äv. motsatt: koncentrera l. hopa (se särsk. f); stundom äv. liktydigt med: hålla åtskild(a) l. skingrad(e); jfr 1 a. Herren .. sprijdde them (dvs. människorna) tädhan (dvs. från Babel) vthi all land. 1Mos. 11: 8 (Bib. 1541; äv. i Bib. 1917). Krijgzfolket .. kunde wäl och lägligen skiftas och sprijdas kring om Siäland Fiun och Femern, och thär sättas til Landwärn. Bureus Påw. B 4 a (1604). Sjung, hur Han (dvs. G. III) utan grymhet stridde, / Och hur Han segrat utan blod, / Och hur Han samlat, vis och god, / De hjertan hatet fordom spridde. Kellgren (SVS) 2: 106 (1781). Mitt stoft med Edert stoft skall sammanblandas, / Och i ett enda väsende förenas / Hvad förr i skiftande gestalter spreds. Atterbom SDikt. 1: 282 (1812, 1837). Striden i spridd ordning, .. detta stridssätt, som lätt urartar till det farligaste af alla fel, som kunna begås i krig; nemligen att sprida sin styrka. SvLitTidn. 1819, sp. 780. Om .. (befälhavaren för en rekognoseringstrupp) skulle blifva afskuren eller plötsligt anfallen i ryggen, (bör han) slå sig igenom eller, om det ej är möjligt, sprida sitt folk med anvisning att återsamlas på förut öfverenskommet ställe. TjReglArm. 1867, 4: 49. Spirorna uthalas, inra ändarne spridas åt kranbalkarne och fastsurras, yttra ändarne uppborgas med löståg. Frick o. Trolle 133 (1872). Först i november 1495 var herr Sten färdig att segla, med något öfver 900 man, men flottan råkade ut för stormar och spriddes, en del proviantfartyg fröso fast vid Åland. SvH 2: 553 (1905). Författarna lämnade om eftermiddagen kaféet med palmen och spreds i tidningskvarteren. Lo-Johansson Förf. 73 (1957). — jfr FÖR-SPRIDA. — särsk.
a) (numera nästan bl. i skildring av ä. förh.) mil. låta inta spridd ordning (se II 4 a) l. formering. När en pluton uppträder ensam, bör densamma i de flesta fall icke från början i sin helhet spridas. IllMilRevy 1903, s. 337.
b) i fråga om hagel (l. skrot o. d.) i skott l. om flera skott avlossade med samma vapen (jfr 1 c); särsk.
α) jäg. om hagelgevär: icke hålla (hagel l. hagelskott) samlade resp. samlat; äv.: (i sådan l. sådan utsträckning) sära (hagel l. hagelskott); ofta abs.: sprida haglen (i ovan angiven bet.); jfr β. Brummer 42 (1789; med avs. på hagelskott). Den bössan sprider, sprider mycket. Weste FörslSAOB (c. 1817). Af hagelbössor fordras, att de med erforderlig skarphet skola skjuta hageln på 60 till 80 steg, utan att förmycket sprida dem. Källström Jagt 122 (1850). (Sv.) Bössan .. sprider väl, (eng.) it spreads well. Björkman (1889). Vi laddade bössan riktigt efter ordning (med en hel näve krut och ett halvt skålpund hagel), så att nog hade hon råd till att sprida ett grand. Bondeson Glimm. 117 (1892). IllSvOrdb. (1955).
β) med avs. på ett antal skott (kulor, granater o. d.), om vapen l. skytt: icke ge resp. få samma l. samlad träffpunkt, ge resp. få utbredd träffbild; icke hålla samlade. Emedan ett eldvapen sprider sina kulor mera i längd än bredd. Billmanson Vap. 231 (1880).
c) i fråga om analoga delvärdens variation i förhållanden till varandra l. till ett medelvärde; i sht ss. vbalsbst. -ning (se V 4 b).
d) med avs. på ngt (uppfattat ss.) flödande o. d.; särsk. (i sht fys.) med avs. på ljus, i fråga om dispersion; äv. oeg. l. bildl. Duræus Naturk. 122 (1759; i pass., om ljusstrålar). (Jag har) blifwit afbruten af kommande, gående, hälsande, afskedstagande, sist af Brinkman, med hvilken jag slutligen gick ut, för att något sprida strömmen af hans talegåfva. Geijer Brev 321 (1839). Men atmosfären, som .. spelar rollen av ett prisma, icke blott bryter strålarna .., den verkar även spridande på ljuset. Bergstrand Astr. 579 (1925). Om ett parallellt ljusknippe infaller mot en konkav lins i huvudaxelns riktning, sprids strålarna. Bergholm Fys. 4: 25 (1957). — särsk.
e) (numera föga br.) med avs. på sinnes- l. själsförmögenhet(er) l. uppmärksamhet o. d.
α) med positiv (l. neutral) innebörd: skingra (dystra tankar o. d.); äv. (med neutral innebörd): åt flera håll samtidigt rikta (uppmärksamhet), fördela (uppmärksamhet) på flera objekt; förr äv. med avs. på person, i uttr. sprida ngn från ngt (särsk. sjukdomsupplevelser), förströ o. avleda ngns uppmärksamhet från ngt; jfr 3 f. För at sprida mina ledsna tankar och roa dig. Bergeström IndBref 386 (1770). Igenom alt detta (intresse för naturvetenskap m. m.) spriddes .. (T. Bergman) ock .. så aldeles ifrån sina egna känslor, at Han nu mindre talte om sin sjukdom, än om (osv.). Hjelm ÅmVetA 1786, s. 82. Wid första upkomsten till Academien måste en Studerande sprida sin upmärksamhet åt alla håll. Ödmann StrFörs. 4: 366 (1822). På något närmare håll mildras intrycket (av tyngden hos Notre-Dame) med utmärkt konst af otaliga utsprång och bildverk, som sprida uppmärksamheten. Topelius 24: 132 (1856).
β) med negativ innebörd: (med negativ verkan) fördela l. uppdela (ngt); splittra (ngt). De Scyther, som stungo ögonen ut på deras trälar, på det ingenting skulle sprida deras tankar eller hindra dem, at handtera deras miölk. Dalin Montesquieu 196 (1755). Då jag fann .. att mångfaldigheten af bedröfliga ställningar endast spridde mina sinnen (när jag försökte sätta mig in i fångars belägenhet) .. Så tog jag då en enda fånge, och (osv.). Ekmanson Sterne 2: 30 (1791). På denna Christenhetens Högtidsdag (dvs. juldagen) bör icke andakten spridas med biämnen. Ödmann StrFörs. 1: 219 (1799). Det kunde synas, som hade .. (J. G. Gahn) spridt sina mödor i för många riktningar. Järta ÅmVetA 1832, s. 28. Han blef ej allt hvad han kunde blifvit såsom författare, därför att hans krafter för mycket spriddes. Weibull LundLundag. 185 (1889).
f) motsatt: koncentrera l. hopa (ngt); särsk. med avs. på ägande: fördela på flera l. fördela jämnare. Visserligen talas det om att sprida ägandet. Men hur ska det gå till? Arbetet (R) 30/6 1984, s. 2.
5) (†) sära (fingrar från varandra); jfr 2, 4. Jag stak twenne af mina finger .. uti slutet, och öpnade thet ther medh, i thet jag sakteligen spridde fingren ifrån hwarannan. Hoorn Jordg. 2: 93 (1723).
II. refl.
1) motsv. I 1, äv. 1 a: gm ströende l. strilning o. d. fördela sig l. sönderdela sig (o. utbreda sig över en yta l. i ett utrymme), spridas; skingra sig. Watnet, hwilket dock så sprijder sig och sprutar, / Och hwar thet finner Rum sig brusandes utgiuter. Spegel GW 58 (1685). En som sår, sprider kornen omkring sig, kastar så att kornen spridas el. sprida sig. Weste FörslSAOB (c. 1817). Sprida sig för vinden. Cannelin (1904).
2) (numera mindre br.) motsv. I 2: (åt olika l. alla håll l. förgrenat l. strålformigt) breda ut sig l. sträcka sig. Lijksom the störste Trän i Skogen Löfrijkt grönska / Ok låna Huilorumm åth Them som Skuggan önska / Sigh sprijda brett ok långt, lijk armar rund i ring. Lucidor (SVS) 343 (1673). Vår förträffeliga insjö Mälaren, hvilken sprider sig til flera Höfdingedömen. LBÄ 16—17: 100 (1798). (Abboten Johan V) anlade den tredje stora byggnaden i Subiaco, kastellet, som tornar högst på spetsen af den kulle, på hvilkens sluttningar staden sprider sig. Bildt Ital. 70 (1896). — särsk. (†) i utvidgad anv., i fråga om ett sammangående l. sammanlöpande av ngt; i den särsk. förb. SPRIDA SIG IHOP.
3) motsv. I 3.
a) motsv. I 3 a—c: breda ut sig, utbreda sig; öka sin utbredning l. omfattning o. nå l. komma (ngnstädes), äv.: fortplanta sig; förr äv. (om vattendrag o. d.): vidga sig. En rodnad spred sig över hennes kinder. Epidemien hade redan spritt sig till grannkommunen. Logen spridde sigh ännu wijdare (i den antända fästningen), och gick vnder Jorden förborgat, til thes han kom vthi Kruutkammaren. Widekindi Krijgh. 353 (1671). Dalin Hist. 2: 110 (1750; om kristendomen). Hastigt .. spridde sig i min själ en glädje, lik en kommande morgon. Eurén Kotzebue Cora 119 (1794). Så, stranden längs, det tappra paret skrider / Dit strömmen, ökt, till vidd af sjö sig sprider. Atterbom SDikt. 1: 231 (1810, 1837). Uppfinningen (av bokstavsskriften) kunde .. blott småningom sprida sig från det ena folket till det andra. Broocman SvSpr. 74 (1810). En angenäm rök af påströdd torr lavendel spridde sig öfverallt kring rummet. Almqvist DrJ 128 (1834). En del oljor hafva förmåga att sprida sig hastigare (i trä) än andra. TT 1898, Byggn. s. 85. Åtskilliga gånger har marken knakat i fogarna, då oron vid bergbildning någon annanstans i världen spred sig hit. Selander LevLandsk. 18 (1955).
b) motsv. I 3 c slutet, om djur l. folk l. växt: öka sin utbredning l. området för sin förekomst, utbreda sig. Noachs efterkommande spridde sig öfwer jorden. Lindblom Cat. 6 (1811). Jerfven har sitt hufvudsakligaste stamhåll i fjälltrakterna uti Sverige och Norrige; men derifrån sprider han sig till bergiga skogstrakter. Nilsson Fauna 1: 141 (1847). (Fingerborgsörtens) livslängd mäter endast tvenne år, men den självsår sig och kan sprida sig nästan som ett ogräs. NatLiv 2: 286 (1930). — jfr SJÄLV-SPRIDA.
c) motsv. I 3 d, om rykte, underrättelse o. d.: breda ut sig, nå flera o. flera människor; bli känd av flera o. flera människor; äv. i det opers. uttr. det sprider sig att (osv.), ryktet sprider l. det blir känt att (osv.). Rycktet har spridt sig til alla orter. Sahlstedt (1773). Om hon hade fått en ny hatt från Stockholm, kunde hon vara säker på att denna tilldragelse genast spred sig öfver hela nejden. Roos Skugg. 260 (1891). Vilda rykten ha spridit sig ända till denna avlägsna utpost av landet. Mohn Afghan. 362 (1930). Lo-Johansson Förf. 49 (1957; opers.).
4) motsv. I 4: placera (ut) sig l. fördela sig (över l. inom ngt) glest l. (vitt) åtskilt l. med (stora) mellanrum (o. utan ordning l. samband); bryta l. upplösa sin sammanhållning o. placera (ut) sig osv.; öka sina (inbördes) avstånd l. mellanrum; skingra sig, i sht förr äv. i fråga om oönskat skeende: skingras. (Sv.) Fåren spridde sig hit och dit, (lat.) Oves huc illuc dispergebantur. Sahlstedt (1773). Den vänliga frun tog mig under armen; snart spredo vi äldre oss i små grupper och doldes af de breda granarna. Idun 1888, s. 297. Fienden spridde sig kring hela landet. Sundén (1891). Sprid er, gossar! sade han. Sprid er, så de inte skjuter till måls på er! Och för Guds skull ryck fram! Malm Roberts Arund. 439 (1939). — särsk.
a) (i sht förr) mil. motsv. I 4 a: inta spridd ordning (se IV 3 a β); äv. i sådana uttr. som sprida sig i kedja, (sprida sig o.) bilda l. formera skyttekedja. (Sv.) sprida sig, .. (eng.) form into open order. Björkman (1889). Där vi spridde oss i ked på fältet. Gripenberg Howard 10VeckKin. 31 (1927).
b) i sht mil. motsv. I 4 b β; särsk. om kulor, äv. om kulbanor. Kulorna sprida sig alltid mer eller mindre från hvarandra. EldhandvSkjutsk. 1: 37 (1876). Någon olikhet i utgångshastighet och utgångsriktning förekommer alltid, äfvensom rubbningar i projektilens bana under dess gång i luften .., hvilket allt åstadkommer, att projektilbanorna alltid sprida sig från hvarandra. LbArtill. 78 (1892).
c) (numera bl. mera tillf.) motsv. I 4 d. (Sv.) sprida sig .. (eng.) diverge. WoH (1904). (Sv.) sprida sig .. (eng.) be too diffusive. Därs.
d) motsv. I 4 e.
α) (numera bl. mera tillf.) motsv. I 4 e α. Han låter läsarens deltagande sprida sig i flera rigtningar och förlora sig på ett stort tidsfält. SvLittFT 1834, s. 601.
β) (†) om person: splittra sig (se SPLITTRA, v. 3 c slutet); jfr I 4 e β. Möjligtvis har han (dvs. A. F. Skjöldebrand) som Dilettant spridt sig åt för många håll. Tegnér Brev 2: 262 (1822).
III. (numera föga br.) intr. (se dock 2 c).
1) sprida sig (se II 3 a). Svaret (som Skrotis givit) spred som en blixt — bravo, Skrotis! — de ä tamefan rätt gjort av grabben! — han ä inte så dum. Koch Arb. 274 (1912).
2) sprida sig (se II 4), spridas (se I 4) o. d.
a) om hagel: spridas (se I 4 b α), icke hållas samlad. Emins hagelbössor voro af den uslaste beskaffenhet och haglet .. spridde betydligt. Dahlgren Jephson 115 (1891).
c) om (individer l. underavdelningar i) militär avdelning: sprida sig, inta spridd formering (se IV 3 a β); äv. (jfr I 1 a) i uttr. sprida skyttelinje, (sprida sig o.) inta skyttelinje. Den .. följande sqvadronen .. försöker att göra ett spridt anfall mot skyttarna, hinner emellertid icke att sprida, utan kommer fram i ganska sluten massa. SD 1899, nr 417, s. 2. Innan fienden hunnit sprida skyttelinje, hade stridspatrullerna hunnit expediera några stycken. Blomberg Överg. 194 (1915).
IV. ss. p. pf. spridd i mer l. mindre adjektivisk anv. — särsk.
1) (numera mindre br.) motsv. I 2, II 2: utbredd; (vitt) förgrenad; äv. ss. adv.: Et dussin (sefyrer) bak på vagnen står, / At ur dit spridda ljusa hår / Sig då och då en blomma snatta. Kellgren (SVS) 2: 85 (1780). Gyllenborg Bält. 134 (1785; om trädrot). Allmän Serast med spridd stjelk och äggrunda blad samt knapt så långa kronblad som blomfodret. Fischerström 4: 331 (c. 1795). Håret fladdrar spridt i vinden. Runeberg (SVS) 1: 56 (1830).
2) motsv. I 3, II 3; särsk.: utbredd. — särsk.
a) motsv. I 3 a—c, II 3 a. (Kyrkan) kallas och allmenneligh therföre, at hon är spridd på heela Jordennes Kretz. Emporagrius Cat. K 5 a (1669). PH 10: 383 (1774; om sjukdom). EHTegnér i 3SAH 6: 420 (1891; om tidningar). I det inre av landet finner man .. (hämplingen) mera ojämnt spridd. Rosenius SvFågl. 2: 26 (1921). Hur pass spridd tron på t. ex. spindelvävens sårläkande betydelse var, framgår bl. a. av (osv.). Bolin KemVerkst. 110 (1942).
b) motsv. I 3 c slutet, II 3 b. Jöns Claeson Wallvik, Stamfader för den nu widt spridde slägten Wallvik. HC11H 9: 16 (1768); jfr 3. Selander LevLandsk. 173 (1955; om fågelart). — jfr SJÄLV-SPRIDD.
3) motsv. I 4, II 4: glest l. med (stora) inbördes mellanrum l. avstånd (o. utan ordning l. samband) placerad(e) l. boende l. förekommande (över l. inom ngt), utspridd; utströdd; äv.: (glest) fördelad (över l. inom ngt); icke sammanhållen l. samlad l. förekommande i grupp l. bestånd o. d.; äv. liktydigt med: skingrad l. splittrad; jfr 4. Spridd bebyggelse. (Beklädnaden på ett fågelhuvud kallas) (sv.) Spridd, (lat.) Sparsa, när fjädrarne sitta utan viss ordning strödde. Retzius Djurr. 142 (1772). Spridd säges malmen vara uti en gång, då den allenast här och där finnes uti små fläckar och gnistror inströdd uti bergarten. Rinman 2: 788 (1789). Den finska truppen, färdig blott att falla, / Ej segra mer, stod bruten, spridd och störd. Runeberg 2: 112 (1846). Under sommarn lefwa wargarne spridda i skogarne. Berlin Lsb. 59 (1852). Svampen växer spridd — icke tuvad — uteslutande på fet gräsmark, som exempelvis i trädgårdar och parker. Cortin SvampHb. 140 (1942). ”Våren kommer så saktelig” här i Norden. Därför har ”naturens almanacka” denna årstid en rad märkesdagar, spridda över en tiderymd av omkring tre månader. FoF 1944, s. 121. Att dela landet (dvs. Tyskl.) vore teoretiskt en utväg, men de som skulle bli delägare bor för spritt på klotet. Hålla det besatt i evighet kan man heller inte gärna göra. Vi 1947, nr 6, s. 14. Årsboken håller denna grupp (av medlemmar i Kulturhistoriska föreningen), som är spridd söderifrån ända längst upp i norr, underkunnig om verksamheten och lämnar kännedom om museets samlingar. Kulturen 1948, s. 4. En människa i stånd att skapa de nya värden, som åter kan hela och samla allt som ligger spritt och förött inom oss. Ruin SjunknH 164 (1956). — särsk.
a) i sht mil. om (militär trupp l. annan enhet l. militärt manskap l. militära underavdelningar o. dyl. l. truppmanöver o. d. med tanke på förekommande) gruppering l. sammanhållning.
α) om (del l. delar av) militär enhet: som uppträder med stora mellanrum l. glest fördelad(e) över en (stor) yta (o. utan direkt l. fast samband mellan delarna resp. varandra l. fast inbördes placering l. sammanhållning); äv. (numera bl. i skildring av ä. förh.): som uppträder i spridd ordning (se β); gles. Utvexlings Bricka (i ett krigsspel) Förlust af 30 points spridt Infanteri. HbiblSällsk. 2: 636, Pl. (1839). Uppvuxen bland oroliga stammar, slumrar .. (kosackens) vaksamhet aldrig, och han lemnar derföre aldrig tillfälle till öfverraskning, såsom händelsen vanligen är med andra lätta spridda trupper. KrigVAT 1844, s. 301. Så mycket djupare följer .. vår medkänsla de rikt begåfvade, som kämpa i spridda led och ensamma. Weibull LundLundag. 193 (1889). En anfallsrörelse i fiendens flank på vestra Tauberstranden var .. otänkbar; därtill voro trupperna alltför spridda. Nordensvan Marinfältt. 169 (1894).
β) om gruppering l. uppställning o. d.: som innebär att avdelningarna l. soldaterna uppträder glest fördelade över en (stor) yta l. med stora mellanrum (o. utan fast anslutning till varandra l. fast inbördes placering); i sht (numera bl. i skildring av ä. förh.) ss. militär term (motsatt: sluten), särsk. i uttr. spridd ordning; jfr ORDNING 1 b α, SLUTEN 13 c. (Tjänstgöring utom linjen i lätta kavalleriet) inbegriper all förposttjenst, alla mindre detachementer och posteringar, all flankering och all tjenstgörning i spridd ordning. KrigVAH 1805, s. 104. Ur de nyaste krigen har utgått ett blandadt stridssätt, omvexlande af linie-, kolonn- och spridd ställning. Hazelius Förel. 159 (1839). Det första kompaniet framsänder en pluton i öppen (spridd) skyttelinie samt en patrull i riktningen mot ST. Nordensvan Takt. 170 (1884). Infanteriet strider i skyttelinie (i spridd ordning), d. v. s. uti en form, som är glesare än den slutna ordningen. Tingsten o. Hasselrot 63 (1903). ExInf. 1927, s. 21 (: ordning).
γ) om manöver, strid, marsch, bivack o. d.: som sker med l. präglas av sådan gruppering l. uppställning osv. som nämnts i β; särsk. (numera bl. i skildring av ä. förh.): som sker i l. med spridd ordning (se β). Ren en stridbar tropp med flygande baner, / .. Liksom en vredgad ström på fältet rusar ner. / Man Gustaf Wasa främst för dem i spetsen ser, / Som .. / .. deras spridda lopp en stadgad ordning gifver. Kellgren (SVS) 3: 137 (1786). Med artilleriets spridda strids-sätt menas då ett batteri delas, och kanonerna spridas på flera punkter. Hazelius Förel. 432 (1839). (Det lätta infanteriet användes) i avant- och arrière-gardet, till bevakning och i lilla kriget, eller der spridd strid .. kommer i fråga. KrigVAT 1840, s. 120. Därs. 1847, s. 380 (om gevärsexercis). Sammanslagna bevärings-bataljonen .. anvisades att hufvudsakligast inlära spridda manövern, och så litet som möjligt använda tid på slutna rörelser och handgrepp. Därs. 1850, s. 149. För att minska verkan av flyganfall kan kompani .. utföra spridd marsch. TrängRegl. 1940, s. 210. Om spridd bivack anordnas. SoldIInf. 1944, s. 252.
b) mus. (i fråga om) ackordtoners läge (motsatt: sammanträngd). Ligga .. (tonerna i ett ackord) spridda från hvarandra utöfver oktaven, så uppstår den spridda harmonien. Bauck 1Musikl. 1: 101 (1864). Först då blir harmonien spridd, när de mellanliggande intervallerna flyttas en oktav högre. Därs. 102. Spritt läge. Ingelf JazzSop. 90 (1982; kapitelrubrik).
c) motsv. I 4 d, II 4 c; i sht motsatt: samlad l. sammanhållen; särsk. (i sht fys.) om ljus l. ljusstrålar: bruten l. reflekterad så att strålarna divergeras l. återkastas i alla riktningar resp. brutna l. reflekterade så att de divergerar l. återkastas i alla riktningar. Jag omgjorde samma försök (dvs. ett experiment för att utröna solstrålars värme) med större afstånd, för at få strålarna mera spridda. VetAH 1787, s. 168. Helt tunn i en Nankins Tröja snörd, / Vår Ulla sitt Intåg höll; / .. Dess Front (dvs. pannhår) sågs ej i bucklor mer spridd. / Och Nymphens Kjortel, knappad i vidd, / Ej vådligt mer i ögat stack. Bellman (BellmS) 1: 267 (1790). Spridt dagsljus vid klar himmel. Roosval Schmidt 55 (1896). Strålkastarljus säges vara samlat, då ljuskonens spridning är den minsta möjliga; i annat fall säges ljuset vara spritt. BelysnInstrInf. 1919, s. 6.
d) motsv. I 4 e, II 4 d, om tankar, sinnesförmögenheter, uppmärksamhet o. d.: splittrad, icke samlad l. koncentrerad; distraherad; förströdd; äv. om vilja l. viljeliv: kluven, splittrad; numera nästan bl. i ssgn TANK-SPRIDD. Eftersökande! .. Oh! efter hwilken? utbrast Sophia, som något litet samlat sina spridda sinnen. Ekelund Fielding 422 (1765). Hvad blomsterprydda hvalf af ekar, granar, ahlar, / Hvad fruckträn, häckar, skranck och tusen rundlars vidd, / Som under ögats ro gjör efftertanckan spridd! Bellman (BellmS) 4: 161 (1771). GFGyllenborg Vitt. 3: 188 (1791, 1797; om själ). Men numer, i dessa tider, / Under dessa svåra dagar, / Denna bristens knappa tidrymd, / Är mitt sinne ren förslöadt, / Tankekraften ganska ringa, / Hågen spridd och driften borta! Collan Kalev. 1: 70 (1864). Hans känsloliv såväl som hans viljeliv förblev i viss mån spritt. Hans känsla hade liksom icke kraft att helt samla sig kring något föremål utom honom. Landquist Fröding 285 (1916).
e) motsv. I 4 f: (jämnare l. mera) fördelad l. utbredd; motsatt: hopad l. koncentrerad. Den (gjut)-sand som ger upphov till en toppig kurva, kallas koncentrerad, medan en, som ger en flack kurva benämnes spridd. AnvProvnFormmaterial III. 5: 3 (1948). Den typ av ägarstruktur, som kännetecknar de börsnoterade storaktiebolagen — ”spritt ägande” kanske den skulle kunna kallas. EkonT 1954, s. 229.
4) utan (klar) tanke på utplacering l. fördelning: enstaka; strödd, lösryckt; i sht med pluralt huvudord o. i denna anv. äv.: olika, skilda, växlande; jfr 2 o. FÖR-SPRIDA 3. Schultze Ordb. 4812 (c. 1755). Det gifves väl Stater, der det ej är svårt at äfven vinna kundskaper i det enskillda i förvaltningen; men deras insigter bestå dock merändels ej i annat, än spridda data. Höijer 4: 429 (1797). I Mars månad 1796 kom Esaias till Malma, och der begynte nu, i stället för den spridda läsningen, en ordentlig undervisning. BL 17: 53 (1849). I mörker famlar menniskovishet kring; / På spridda vägar menniskodårskap styr; / Din hand dem alla ensam ordnar, / Visa, gudomliga, menskliga Themis! Collan Dikt. 38 (1864). Hur ögat fägnades af denna herrliga tafla både i dess stora drag och i dess spridda detaljer. Ödman VexlBild. 114 (1890, 1893). Ingen byggnad fanns nere vid stranden, men spridda gårdar här och där på höjderna. De Geer Minn. 2: 90 (1892); jfr 2. Han tänkte icke mycket; blott en och annan spridd reflexion sköt genom hvirfveln af känslor. Åkerhielm Hvidehus 173 (1899). Övriga svenska kolonier i främmande världsdelar, uppskattade till omkr. 1/4 million; samt .. ungefär lika många svenskar på spridda håll i Europa utanför Sverige. Danell SvSpr. 2 (1927). Från köpmännen kom spridda ord till honom över trälarnas huvuden. Fridegård Offerrök 224 (1949).
5) (†) om person: som rör sig vida omkring l. far än hit än dit (i världen). I stora verlden spridd, i sina nöjen kär, / Han blott betagen syns, af Damer du bel air. GFGyllenborg Vitt. 3: 241 (1773, 1797).
V. ss. vbalsbst. -ning.
1) motsv. I 1: handlingen att (ut)sprida, utbredning, (ut)ströende, (ut)sående. Schultze Ordb. 4812 (c. 1755). Kostnaderna för utgräfning, lassning, transport och spridning af .. väglagningsämnen. SFS 1893, Bih. nr 24, s. 15. Ju bättre badet (vid den elektrolytiska metoden för metallbeläggning) sprider, desto jämnare faller alltså metallen. Den bästa spridningen erhålles vid kadmiumbaden. HbVerkstTekn. 1: 338 (1944); jfr I 1 a. jfr: (Maskinisten) utförde sitt jobb (dvs. smörjningen) som om det gällt något sådant som gödselspridning. Kjellgren Smar. 60 (1939). — jfr KALK-, RAD-SPRIDNING. — särsk. motsv. I 1 b, särsk. i fråga om frön l. frukter l. annan spridningsenhet hos växt (äv. i fråga om insekter). Sädeskorn spridas af kråkor på både euendo- och hemiendozoisk väg (dvs. både gm exkrementer o. uppkastningar). Större betydelse har förmodligen den synzoiska (dvs. avsiktliga) spridningen (varvid fåglarna tar med sig sädeskornen till ett annat ställe). BotN 1918, s. 1. Hos växterna finns tydliga anpassningar för diasporernas (dvs. spridningsenheternas) .. spridning med vind och vatten och djur. BonnierLex. 13: 352 (1966). — jfr FRUKT-, FRÖ-, SPOR-, VATTEN-, VIND-SPRIDNING.
2) motsv. I 2, II 2: handlingen att spridas l. sprida sig l. förhållandet att vara spridd (se IV 1). Slägten skingrades af frånfälle och spridning i flere grenar. Ödmann Hågk. 37 (1801).
3) motsv. I 3, II 3: handlingen att sprida ngt l. (i sht) spridas l. sprida sig; ofta konkretare, om förhållandet att (i sådan l. sådan utsträckning) vara spridd (se IV 3) över yta l. område o. dyl. l. om den yta l. det område osv. varöver ngt är spritt. — särsk.
a) motsv. I 3 a—c, II 3 a. Ge spridning åt ngt. Vinna l. få stor l. allmän spridning. Det mörker, som höljer språkens ursprung och spridningar. Leopold i 2SAH 1: 220 (1801). Spridningen af Jesu lära till så många fjerran öar och länder. Geijer I. 5: 409 (1846). Bortse vi från, vad .. (gesällerna) personligen lärde, ha .. (gesällvandringarna) haft .. betydelse för kulturens spridande. Ambrosiani SvSkråämb. 11 (1920). Bekämpande av tuberkulosen som folksjukdom grundar sig på förhindrandet av smittans spridning. Pettersson Bakt. 195 (1926). I den västliga vinden fick elden en fruktansvärd spridning, släckningsarbetet förmådde inte göra stort, och (osv.). Fatab. 1932, s. 41. Eftersom myndigheterna inte utan stöd av denna grundlag (dvs. tryckfrihetsförordningen) får hindra utgivning eller spridning av tryckta skrifter. DN(A) 1964, nr 303, s. 4. — jfr RIKS-, SED-, SMITT-SPRIDNING.
b) motsv. I 3 c slutet, II 3 b; äv. om fortplantning av arvsanlag. Fries VäxtSpridn. 4 (1880). Nu synes .. spridningen (av rådjur) gå ganska raskt, och nordgränsen för dess förekomst går redan ända uppe i Dalarna. Petre HbJäg. 56 (1931). Tingsten KonsId. 204 (1939; av arvsanlag). — jfr SJÄLV-, VATTEN-, VIND-, VÄXT-SPRIDNING.
d) motsv. I 3 e. Limmets spridning. För ändamålet finnes handverktyg eller mekaniska apparater anpassade till uppgiften. IngHb. 6: 754 (1954).
4) motsv. I 4, II 4: handlingen att sprida ngt l. ngra l. att spridas l. sprida sig; förhållandet l. egenskapen att vara spridd (se IV 3); äv. liktydigt med: (för)skingring. Genom vinkelbenens större spridning. Leopold 4: 66 (c. 1820). De som ännu i spridning kring fäderneslandets vidsträckta jord, lefva qvar från den brödrakrets hvarom jag talar (dvs. Auroraförbundet), skola (osv.). Atterbom Minnest. 2: 273 (1842). Medan de främste .. ordnade sina leder på jemn mark, uppkom skrik och spridning bland de eftersta. Emanuelsson Plut. 3: 386 (1843). 2UB 8: 98 (1900; av plankor, på stapel). (Salningar) äro vid masten fästa balkar, som tjäna till vantens spridning och till fäste för stängvanten. Därs. 9: 596 (1906). De svenska posteringarnas spridning. KKD 3: XXXIV (1907). Utbildning i taktiska grupper (vid rugbyspel): forwards inöva klungbildning, spridning från klungan, bildande av öppna klungor. IdrIMar. 1935, s. 197. — jfr SEMESTER-SPRIDNING.
a) motsv. I 4 b.
α) i sht. jäg., motsv. I 4 b α; om förhållandet att l. utsträckning i vilken hagelgevär sprider haglen l. haglen i ett hagelskott sprids. Möjligheten att träffa motväges af en för stark spridning. Swederus Jagt 51 (1831). Spridning hos väl borrade bössor uppkommer af för stark krutladdning emot hagelqvantiteten. Därs. 360. Granatkarteschens verkan är beroende af kulornas och sprängstyckenas antal, anslagskraft och spridning. HbArtillBef. 10: 25 (1892). ”Du borde använda finare hagel, så skulle inte spridningen bli så stor,” sade jag. Munsterhjelm Rävjakt. 215 (1923). — jfr HAGEL-SPRIDNING.
β) i sht mil. motsv. I 4 b β; om den divergens l. avvikelse från medelträffpunkt l. om den utbredning (i konkret bemärkelse) l. träffbild som orsakas av att handeldvapen l. pjäs o. d. sprider kulorna l. av att kulorna osv. sprids, särsk. om sådan (av beskaffenheten hos vapen o. ammunition, vindförhållanden, oförmåga att hålla vapnet helt lika o. d. orsakad) divergens l. träffbild hos resp. av träffpunkterna av ett antal under (så) lika omständigheter (som optimalt l. med hänsyn till aktuella förhållanden kan uppnås) avlossade skott. Ju längre skotthåll, ju starkare spridning. Weste FörslSAOB (c. 1817); möjl. till α. Är spridningen liten, d. v. s. hafva de kulor, som afskjutas under samma omständigheter, i det närmaste samma banor, så (osv.). EldhandvSkjutsk. 2: 2 (1877). En egendomlighet med spridningen är, att kulorna eller haglen falla tätast i midten och glesare längre utåt. Balck Idr. 2: 125 (1887). Vid försök med 1815 års gevär .. befanns det, att kulornas spridning redan på 200 fot, 60 m, var två fot. Alm Eldhandv. 1: 359 (1933). Troppchef utför eldobservation för att vid behov kunna ändra uppsättning m. m. och för att, då så är lämpligt, minska den reglerade spridningen. InfRegl. 1945, 1: 122. Spridning mellan vapnen, d. v. s. olika lägen av vapnens medelträffpunkter. 2SvUppslB 27: 61 (1953). — jfr HÖJD-, LÄNGD-, SID-SPRIDNING.
b) i sht statist. motsv. I 4 c, hos kvantitativt angiven storhet: variation l. variationsvidd hos individuella enheter; äv. (statist.): standardavvikelse, standarddeviation, dispersion. En lång genomsnittlig arbetsdag, 10,6 timmar, hade järnbruken samt trämassefabrikerna och pappersbruken, och inom sådana områden var arbetstidens spridning också stor. Gårdlund IndSamh. 420 (1942). Spridning, (dvs.) variation i mätresultatet vid upprepning av samma mätning. TNCPubl. 11: 19 (1947). Den stokastiska variabelns standardavvikelse (dispersion, spridning, medelavvikelse, medelfel) .. är (osv.). IngHb. 1: 819 (1953).
c) motsv. I 4 d, II 4 c; särsk. (i sht fys.) i fråga om ljus l. våg l. partikelström; dispersion; diffraktion; diffusion. VetAH 1760, s. 82 (om dispersion). Strålars spridning. Weste FörslSAOB (c. 1817). Spridning .. (dvs.) ändring av partikels rörelseriktning orsakad av kollision med annan partikel eller med partikelsystem; jfr enkelspridning och multipelspridning. TNCPubl. 36: 71 (1962). Den jämnare spridningen av konjunkturuppsvinget inom olika näringsgrenar under 1963 medförde (osv.). DN(A) 1964, nr 149, s. 18. — jfr FÄRG-, LJUS-SPRIDNING.
5) (numera föga br.) motsv. I 4 e β, II 4 d β: splittring; förr särsk. med avs. på tankeliv: splittring, distraktion. Herr Mallet var icke af deras tankar, som påstå, at den spridning af tid och arbete, hvilken användes at förvärfva kunskaper utom det utvalda hufvudyrket, skal borttaga för mycket af dessa, som .. kunde med fördel användas på det samma. Melanderhjelm ÅmVetA 1798, s. 5. En fråga bör wara möjeligast kort, på det skriftebarnet icke, genom tankens spridning, må ledas från hufwudsaken. Ödmann AnvSkrift. 43 (1822). Atterbom PhilH 389 (1835; i fråga om bemödanden).
Särsk. förb.: SPRIDA FORT. (†) till I 1, 3: sprida (ngt), utbreda (ngt); äv. i pass. närmande sig l. övergående i deponentiell anv. Den som Ditt höga Ursprung war / Har täkts Ditt låga hem förandra, / Dig flytta til den sälla ort, / .. Der Du i himla-färgor prålar, / Och sprider himla-frukter fort. Nordenflycht (SVS) 1: 312 (1746). (Lat.) Permanascere .. (sv.) Begynna framflyta, spridas fort. Ekblad 209 (1764). jfr fortsprida. —
SPRIDA IN10 4.
1) (numera mindre br.) till I 1: sprida (ngt) så att det kommer in (i l. mellan ngt), strö in. (Lat.) Inspergere .. (sv.) Strö, sprida in. Ekblad 365 (1764).
2) till I 3; särsk. med avs. på ljus. Ther solen öfwer alt fådt sprida in sit lius. Runius (SVS) 1: 171 (1705). —
1) till I 1: runt omkring l. åt olika håll sprida (ngt l. ngra), kringsprida; äv. liktydigt med: skingra (ngt l. ngra). Du (dvs. K. XII) skall förströ dem (dvs. de sönderkrossade ”höga bergen”, fienderna) så, at wädret dem förskingrar, / Och wäderflagor dem, som Agnar pustar bårt. / De skola spridas kring, som Snö på Isen slingrar; / Och deras Glädie skall, som Myggans lust, bli kårt. Frese VerldslD 13 (1715, 1726). (Björnhonan) spred kring en nyväckt myrstack. Berg Sjöf. 109 (1910).
2) (numera föga br.) till I 2: åt alla håll l. runt omkring sända l. breda ut (ngt). (Solen) Skjn oaflåtelig på Firmamentet höga, / Och sprider wjdt omkring the Silfwer-Strjmor klara. Spegel GW 35 (1685). Se huru den stora eken sprider omkring sina veka qvistar. SvMag. 1766, s. 359.
3) (numera mindre br.) till I 3: (åt skilda håll l. runt omkring) sprida (ngt), utsprida; utbreda (ngt); äv. i pass. närmande sig deponentiell anv. Han trodde sielf, och spridde kring / Guds Rike ännu länger. Runius (SVS) 1: 62 (c. 1710). Naturen fåfängt der sin fägring sprider kring. Creutz Vitt. 17 (1761). Balsamiska ångor sprida träden omkring i denna mystiska aftonskugga. Almqvist Amor. 164 (1839). Det glada budskapet om .. (Jesu) uppståndelse spriddes omkring såsom ett serlaregn. Franzén Pred. 1: 233 (1841). Sprida omkring falska rykten. SvHandordb. (1966).
II. (numera mindre br.) refl. till II; särsk. till II 3, 4: sprida sig (runt om ngnstädes). Lucidor (SVS) 297 (1673; om lukt). En Drottning war eij nog, som i Egypten söktes, / Men sådan älskogs eld i Salomon föröktes, / At lågan sig omkring i många länder spridde. Spegel SalWijsh. 37 (1711). Herrarna börja sprida sig omkring i soffor och stolar. Cavallin Kipling Gadsby 55 (1897). —
SPRIDA OPP. jfr utsprida. (†) till I 2, i pass. närmande sig deponentiell anv.: breda ut sig l. förgrena sig o. växa upp. Af blida wäder spridas bäst de unga plantor opp. Nordenflycht (SVS) 1: 104 (1745). —
SPRIDA SIG IHOP. (†) till II 2 slutet: stråla ihop l. samman. (På himmeln syntes) en hel blodröd circul ..; ther ifrån kastade sig ut stora strjmor åt öster, söder och wäster .. Thesza idel-röda och tiocka blod-strimor, spridde sig alt mera i hop åt södern, så at hela halfwa himelen blef omsider blodröd. Broman Glys. 1: 431 (1730). —
1) till I 1; särsk. 1 a: strö l. så l. breda ut (ngt), sprida. Serenius EngÅkerm. 167 (1727; med avs. på sand). Sprida ut gödsel på en åker. Nordforss (1805).
2) (numera mindre br.) till I 2: utbreda (ngt), (förgrenat l. åt olika håll) sträcka ut (ngt). Hr Triwaldt mente, at det vore en sanskyldig åtskilnad (mellan den vita och den röda almen) .., om den ena finnes sprida sina grenar bredare ut än den andra. VetAP 1: 66 (1739). Påfoglen sprider ut sin stjert. Sahlstedt (1773). (Träden) strida / förrädiskt med hvarann i jordens mull, / och sakta, sakta kronan ut de sprida / att stjäla från hvarandra solens gull. Rydberg Dikt. 1: 198 (1877, 1882).
3) till I 3.
a) till I 3 a—c: (åt alla håll l. runt om) utsända l. föra ut l. utbreda l. utsända osv. o. utbreda (ngt) l. ge ifrån sig (ngt) o. d.; sprida; äv. i pass. närmande sig l. övergående i deponentiell anv. Gustaf II Adolf 130 (1616; med avs. på skrivelser). Vthi Pestilentzie tijdher .. tå Hundar och Kattar, äre .. Menniskian til .. beswär .. (gm) at the .. medh sitt omlöpande sprijdhe vth Pestilentzien. Carolstadius Pest. C 4 a (1620). Jag såg .. / En låga sprida ut en eld, som ögat knapt kan tåla. JGOxenstierna Dagb. 150 (1771). (Fienderna) framforo i husen med mord, plundring och brand, och spridde ut harm, fasa och förskräckelse kring hela landet. Fryxell Ber. 2: 253 (1826). Romarväldet, hvilket liksom i en enda brännpunkt samlade de olika kulturområdenas bästa alster, för att sedan åter sprida dem ut öfver hela verlden. Svensén Jord. 76 (1884). Det (var) genom sina bref .. (Petrarca) först vann sitt rykte som lärd och som humanist. I dem spred han ut sina tankar öfver land och rike. Söderhjelm ItRenäss. 59 (1907). särsk. refl. (jfr II), i uttr. sprida ut sig, breda ut sig. Vid niotiden, när svavelstrimman nere i söder spritt ut sig något mer uppåt himlen. Didring Malm 2: 16 (1915).
b) till I 3 d: (uppdikta o.) släppa l. föra ut l. omkring l. vidarebefordra (rykte, underrättelse, lögn, förtal o. d.), sprida; äv. dels med att-sats ss. obj. l. utan obj. (se α), dels: sprida ut rykten om (ngn) o. d. (se β); äv. i pass. närmande sig deponentiell anv. Någon tijd effter, spriddes vth falskt taal, / Thet förde Kong Hunding i dödzens qwaal. Messenius Swanhuita A 3 b (1613). Detta Slaget och Victorien spriddes straxt uth .. såsom Rijket sådanne Tijdender snart kringförer. Rudbeckius KonReg. 207 (1615). Hwad rychtet, och gement roop .. sägher, sprider .. (den försiktige) icke vth. Schroderus Comenius 836 (1639). Hwar som i ondt upsåt dichtar, eller sprider kring landet ut, lögner och falska rychten, the ther röra Rikets säkerhet, eller komma thermed almänt buller och owäsende åstad; miste lifwet, eller straffes med landsflycht. MB 6: 5 (Lag 1734). Brodern hade aldrig spritt ut några ärekränkande lögner. Hedberg Räkn. 247 (1932). Den fientliga radion kopplas om till den angripnes våglängd. Den sprider systematiskt ut rykten samt spelar på ögonblickets skräckstämningar. FinT 1955, s. 28. särsk.
α) i uttr. sprida ut att (osv.), sprida ut det ryktet l. (för)talet att (osv.), i sht förr äv. i pass. närmande sig l. övergående i deponentiell anv.: ryktas att (osv.); förr äv. i uttr. sprida ut (lika)som (osv.), sprida ut ett rykte (som antyder) att (osv.). RA II. 2: 115 (1617). RARP 7: 171 (1660: som). Hör du, månd tro du icke skulle wara Karl du, til att gå och sprida ut lika som jag hade penningar hemma nedgräfne. Lagerström Molière Gir. 14 (1731). Man lät sprida ut, at ett Stillestånd war träffadt båda Konungarna emellan. Nordberg C12 1: 354 (1740). Det spriddes ut, att prinsen blifvit dödfödd. Dahlgren Calderon 19 (1858). Lyberg GPprFalunDal. 1: 90 (1940).
β) (†) med avs. på person: sprida ut rykte(n) om (ngn), utsätta ngn för ryktesspridning; äv. i uttr. sprida ut ngn för ngt, sprida ut ngt om ngn. Leander en Phidilla hatar, / Och illa hänne sprider ut. Strand Tidsfördr. 1: 85 (1763). (Sv.) Sprida ut någon för något, (lat.) Ob quid aliquem diffamare. Sahlstedt (1773).
4) till I 4: uppdela (ngt) l. skilja på (ngra) o. fördela det resp. dem (över ngt), sprida. Auerbach (1913). I all krigföring gäller det .. att hota en motståndare från så många håll som möjligt och därigenom tvinga honom att sprida ut och splittra sina stridskrafter. Ahlgren Atomkrig 101 (1946). Vi vill alls inte ha alla turisterna i en oändligt lång kö under högsäsongen utan det gäller tvärtom att ”sprida ut” dem över så stor del av året och så stor del av landet som möjligt. GHT 1947, nr 290, s. 18.
5) (†) till I 5: spärra ut (fingrar). (Med ordet spännvidd) menas här afståndet mellan tum- och lillfingerändarna, då fingrarna spridas ut. Norman GossLek. 128 (1878).
II. (numera föga br.) till II, refl. (jfr I 3 c slutet), i uttr. sprida sig ut.
1) till II 2: förgrenat utbreda sig, sprida sig. Vti Ryszland löpa twänne stoore Floder, Nieper och Don: hwilka sprijda sigh ganska widt vth. Widekindi Krijgh. 428 (1671). Jag har .. funnit .. (lusern) växa hel frodig och grön til 4 à 6 qvarters längd, samt spridande sig ut åt alla sidor, på de skarpaste backar. Kalm VgBah. 3 (1746). Spride vår dyre Wasa-Stam sig ut i månge Grenar. Björnståhl Resa 3: 230 (1779).
2) till II 3, äv. 3 c: utbreda sig, sprida sig; äv. dels: sprida sig o. komma ut, dels liktydigt med: komma till synes, yttra sig. OPetri 1: 106 (1526). Så att oss för then skuld befruchter, at samme oproriske förräderij wil tiläfwentyrs flerestedz sprijde sigh vtt. G1R 14: 284 (1542). Samma misstroende har .. slagit rötter uti konungens af Preussen sinne samt spridt sig uth hos denne Herrn igenom allahanda vidriga insinuationer. Höpken 2: 253 (1753). Gagnerus Stjernhjelm 47 (1776; om rykte). Du väna Ros! .. / Fäst dig i Fröjas hår, i gördeln af Behagen, / Sprid ut din gömda skatt, och i din fägring ny, / Kom, pryd de skönas bröst, och härma deras hy. JGOxenstierna 2: 29 (1796, 1806).
3) till II 4: sprida sig. (En ryttartrupp) spridde sig .. ut i en lång linje, då den kom ut på öppna fältet. Zilliacus Indiankr. 132 (1898).
III. (†) intr. till III 2 b, om belastning: fördela sig så att den går ut (över ngt). Dessa räls omgåfvos med beton, hvilket allt sålunda bildade en enda solid massa, därigenom beredande möjlighet för belastningen att sprida ut öfver den yta, som upptages af det första betonlagret. TT 1893, Byggn. s. 15.
Ssgr: A: (I 1—4, II 1—4) SPRID-FÄLT. (numera föga br.) spridningsfält; särsk. till I 4 (d), II 4 (c). Om ett synmålsglas har för stort spridfällt, så att bilden är för mycket oredig, kan (osv.). De Rogier Euler 3: 272 (1787). —
(I 1—4) -INRÄTTNING~020. (numera mindre br.) särsk. (förr) till I 4 b β, = spridnings-apparat 3. UFlott. 3: 13 (1882). —
(I 4) -LATTA. sjöt. om träribba l. (med sjömansgarn överklädd) järnstång fastnajad tvärs över vanten (ovanför jungfrurna) för att sprida dessa o. hindra dem att vrida sig; äv. om metallstång stucken gm drejhålen i vantskruvarnas hylsor för att hindra dessa att skruva upp sig själva. Lundell (1893: sprilatta). Sprid-latta, (dvs.) med sjömansgarn överklädd järnstång, som är fastnajad tvärs över vanten ovanför taljerepen för att sprida dem och förekomma törnar. Stenfelt (1920). Rydholm (1967; om metallstång instucken genom drejhål). —
(I 4 d, II 4 c) -PUNKT. (numera föga br.) spridningspunkt (se d. o. 2). De Rogier Euler 3: 200, 228 (1787). —
(I 1 b, 3, II 1, 3) -VÄG. (numera mindre br.) spridningsväg; särsk. till I 1 b. Ramsay GeolGr. 2: 217 (1913; i fråga om flyttblock).
C (†): (I 1 b) SPRIDE-GODS. [jfr sprida, IV 2, 4] (†) under säteri ej liggande frälsegods, strögods. Om uthschriffningen öffver spridegodzen skall hållas effter uthschriffningz-instructionen. RP 8: 36 (1640). Att de godz under fredsmijhl, som kunna liggia under en sätegårdh, icke distraheras, uthan uthlösa medherfvande medh andre sätegårdar eller spridegodz. Därs. 9: 78 (1642).
D: (V 1 slutet) SPRIDNINGS-AGENS; pl. -entier. (numera föga br.) om ngt (utom växten befintligt) som sprider frön l. andra spridningsenheter l. som sprider växter (gm transport av frön osv.). BotN 1874, s. 16. Därs. 1912, s. 191. —
(V 1—4) -ANORDNING~020. särsk.
1) till V 1, om anordning för (ut)-spridning av ngt. 2NF 28: 19 (1918; i såningsmaskin för utspridning av säd).
2) i sht bot. till V 1 slutet, hos växt l. spridningsenhet (se d. o. 1): anordning som möjliggör (l. underlättar) spridning. BotN 1874, s. 16. VäxtLiv 4: 303 (1938). —
-APPARAT.
1) till V 1, om apparat (se d. o. 3 a) för (ut)spridning av ngt. TT 1884, s. 79 (i ventilationsapparat, för utspridning av finfördelad luftfuktande vätska).
2) i sht bot. till V 1 slutet, på spridningsenhet (se d. o. 1): apparat (se d. o. 3 b) som möjliggör (l. underlättar) spridning. Lundström Warming 239 (1882).
3) (numera föga br.) till V 4 a β, på äldre typ av kulspruta: mekanism för spridning av skotten (vilken vrider kulsprutan under avlossandet av skotten). UB 6: 78 (1874). UFlott. 3: 12 (1882). —
(V 3, 4) -BILD. särsk.
1) till V 3 a: bild som ngts spridning ger, utbredningsbild. Ymer 1961, s. 143 (i fråga om tidning). Rig 1965, s. 120 (i fråga om jordbruksredskap).
(V 1) -BILL. lant. på rör till radsåningsmaskin: såbill; jfr bill, sbst.1 1 slutet. PT 1908, nr 124 A, s. 1. —
(V 1 slutet, 3 b) -BIOLOGI. bot. läran om samband l. samspel mellan spridningsenheters (se -enhet 1) organisation o. växternas spridningssätt. BotN 1901, s. 113. —
(V 1 slutet, 3 b) -BIOLOGISK. [jfr -biologi] bot. som har avseende på spridningsbiologi. Ur spridningsbiologisk synpunkt. Sernander SkandVeget. 5 (1901). —
(V 1—4) -BREDD. särsk. till V 1, om bredd varmed (spridningsanordning o. d.) sprider ut ngt. Östergren (cit. fr. 1916). —
(V 3 a, b) -CENTRUM. om centrum varifrån ngt sprider l. spritt sig, centrum för spridning(en). (Människo)-slägtets urhem och spridningscentrum. Rydberg Myt. 1: 98 (1886). NatLiv. 2: 662 (1931; för den mellansvenska svanstammen). I Vadsbo har Mariestad varit spridningscentrum för repvaror ut över hela häradet. Nilson Repslag. 161 (1961). —
(V 1 slutet, 3 b) -DUGLIG. i sht bot. som äger (full)-god förmåga att sprida sig l. spridas; särsk. om växt l. frö l. groddknopp. SkogsvT 1904, s. 272 (om frön). Selander LevLandsk. 150 (1955; om växtarter). —
(V 3 b) -EKOLOGI. zool. o. bot. om den del av ekologin som bestäms av l. bestämmer spridningen. Ymer 1923, s. 254. —
-ENHET~02 l. ~20.
1) bot. till V 1 slutet, hos växt: enhet l. del (frö, frukt, spor, groddknopp o. d.) som sprides, diaspor, spridningskropp. BotN 1914, s. 194.
-FAKTOR. (i sht i fackspr.) faktor som bestämmer spridning- (en); faktor som spridning(en) utgör.
1) till V 3 a, b. Ymer 1937, s. 111 (om faktor bestämmande spridning av vissa ortnamn). (S. Birger) slöt att vinden varit en särskilt viktig spridningsfaktor (för uppkomsten av vegetation på nybildade öar i Hjälmaren), medan vattendriften haft föga betydelse. VäxtLiv 4: 285 (1938).
2) till V 4, särsk. (statist.) till 4 b. 2NF 28: 753 (1918). (Sv.) spridningsfaktor, (eng.) diversity factor .. (dvs.) sammanlagringsfaktorns inverterade värde. TNCPubl. 55: 198 (1975). —
(V 1—3) -FÖRHÅLLANDE~0200. förhållande beträffande spridning; särsk. till V 1 (slutet). Sernander SkandVeget. 343 (1901; i fråga om växter). SvD(A) 1959, nr 117, s. 3 (i fråga om stoff i atmosfären). —
-FÖRMÅGA.
1) till V 1: förmåga (i sht hos mekanisk anordning) att sprida (ut) ngt. Trägårdh Skogsins. 261 (1914; hos spruta för bekämpning av skadeinsekter).
4) till V 4; särsk. 4 c: förmåga att sprida ngt, förmåga till spridning. Fock 1Fys. 311 (1854; om förmåga till dispersion). —
(V 4 c) -GLAS. (i fackspr.) glas (se d. o. 4 b) l. lins som sprider ljusstrålarna. Nordmark PVetA 1808, s. 27. Thunberg Livsförrättn. 379 (1925). —
-GRÄNS. om gräns för ngts spridning.
2) i sht mil. till V 4 a β, förr särsk. i speciellare anv., om avgränsning av bälte l. cirkelyta inneslutande de bäst samlade 50 procenten av skotten i en spridningsbild. Holmberg Artill. 1: 48 (1881). —
(V 3) -HASTIGHET~102, äv. ~200. hastighet varmed ngt sprides, hastighet hos spridning(en); särsk. till V 3 a, b. Fries Krutl. 146 (1869; hos eld i krutladdning). FoFl. 1947, s. 219 (hos växter). —
(V 1—4) -HINDER. hinder för l. mot spridning; särsk. till V 1 slutet, 3 b. FoFl. 1921, s. 193. Ett oöverstigligt spridningshinder för frukter och frön. VäxtLiv 4: 429 (1938). —
(V 3) -HÄRD. härd för spridning (av ngt); särsk. till V 3 a, b. New Sweden-bygden har .. tjänat som en spridningshärd av svenskättlingar till Nya Englands-staternas städer och industrier. SydsvGeogrÅb. 1925, s. 23. SthmTraktVäxt. LVI (1937). —
(V 1—4) -INRÄTTNING~020. inrättning för spridning (av ngt); i sht konkret; särsk.
1) i sht bot. till V I 1 slutet. Juhlin-Dannfelt 92 (1886; hos frukt). VäxtLiv 4: 281 (1938; hos växt).
(V 1, 4 a) -KON. (i sht i fackspr.) konformig spridningsyta. KrigVAH 1840, s. 5 (i fråga om granatkartesch). Fennia 36: 34 (1915; i fråga om ledblock). särsk. i sht mil. till V 4 a β, om böjd kon som ett antal kulbanor tillsammans bildar på grund av spridningen; jfr kul-kärve. KrigVAH 1829, s. 95. 2NF (1917). —
(V 4) -KRETS. särsk. (opt. o. fotogr., numera mindre br.) till V 4 c: liten ljus yta l. punktbild bildad av spridda ljusstrålar. Hallin Hels. 1: 267 (1885). Den bild, som uppkommer i .. strålarnas brännpunkt, har .. den skarpa bildkretsen omgifven af en större oskarp krets, som härrör af kantstrålarna och kallas ”spridningskrets”. Roosval Schmidt 48 (1896). Berg Ögat 35 (1929). —
-KROPP.
1) bot. o. biol. till V 1 slutet: spridningsenhet, diaspor; äv. om insekt spridd av vinden (l. på annat sätt). FoFl. 1937, s. 193. NaturvForsknRådÅb. 1949—50, s. 43.
(V 4 b) -LAG. statist. PsykPedUppslB 2211 (1946). Spridningslag .. (dvs.) uttryck för spridningsfunktionen med faktorn för detaljerad balans borttagen. TNCPubl. 55: 224 (1975). —
(V 4 c) -LINS. [jfr t. zerstreuungslinse] opt. lins som sprider ljusstrålar, negativ lins, konkav lins. Fock 1Fys. 301 (1854). —
(V 1) -MASKIN. maskin för (ut)spridning av ngt; särsk. dels om bredsåningsmaskin, dels om konstgödselspridare. TT 1899, M. s. 56 (om konstgödselspridare). SvIndustri 200 (1935; om bredsåningsmaskin). —
(V 1—4) -MEDEL. medel för spridning; särsk. till V 1 slutet. Lundström Warming 246 (1882; i fråga om sporer). —
(V 1—4) -MEKANISM. särsk.
1) (i sht bot.) till V 1 slutet: mekanism (se d. o. 4 a) ombesörjande spridning av frön l. sporer o. d. VäxtLiv 2: 518 (1934). Därs. 3: 36 (1936).
2) till V 3 a: mekanism (se d. o. 4) som präglar l. reglerar ngts spridning. Dahlberg SjSamh. 1: 199 (1934). Ymer 1957, s. 281. —
(V 1) -MUNSTYCKE~020. i sht tekn. munstycke som (i finfördelad form) sprider (ut) vätska o. d. HufvudkatalSonesson 1920, 5: 129 (till vattenspridare). TNCPubl. 47: 27 (1971; om anordning för spridning av vatten i dimform vid luftfuktningsanläggningar). —
(V 4) -MÅTT. mått på spridning; särsk.
(V 1—4) -MÖJLIGHET~102, äv. ~200. möjlighet till spridning; i sht möjlighet att sprida sig l. spridas; särsk. till V 1 slutet, 3 a, b. FoFl. 1909, s. 228 (för frön). Lilius Pestalozzi 84 (1929; för idéer). Växternas spridningsmöjligheter. VäxtLiv 4: 279 (1938). —
(V 1—4) -OMRÅDE~020. särsk.
1) till V 3 a: område för ngts spridning; område över vilket ngt är spritt. Landsm. 1911, s. 501 (för viss folksed). Poppius o. Jansson Journ. 13 (1959; för tidning).
2) till V 4 a β, om det av spridningen bestämda område inom vilket skotten träffar l. faller. Holmberg Artill. 1: 116 (1881). —
(V 1 slutet, 3 b) -ORGAN. bot. om organ (se d. o. 2) för spridning av växt l. spridningsenhet (se d. o. 1). Lundström Warming 121 (1882). —
(V 1—4) -PUNKT. punkt varifrån ngt sprides; särsk.
2) fys. till V 4 c, om (tänkt) punkt varifrån brutna l. reflekterade ljusstrålar divergerar. UB 2: 263 (1873). (Sv.) spridningspunkt .. (eng.) point of dispersion. Björkman (1889). —
(V 1—3) -RIKTNING. särsk. till V 3 a: riktning hos spridning, riktning i vilken ngt sprider l. spritt sig. Rig 1944, s. 61. —
(V 3 a) -RISK. risk för spridning (av ngt). Spridningsrisken för radioaktivt material. SvD(A) 1957, nr 117, s. 17. Därs. 1960, nr 337, s. 40 (i fråga om brand). —
(V 1—4) -SYNPUNKT~02 l. ~20. synpunkt vid vilken man tar hänsyn till l. som bestäms av hänsyn till spridningen; i sht i uttr. ur spridningssynpunkt, med hänsyn till spridningen; särsk.
1) till V 1 slutet, 3 b. VäxtLiv 4: 302 (1938). Ur spridningssynpunkt äro (Blå) Jungfruns reptiler av större intresse än fåglarna. FoFl. 1950, s. 227.
(V 1—3) -SÄTT. särsk. till V 3: sätt att sprida sig l. att spridas.
-VINKEL.
1) (i sht i fackspr.) till V 1 (slutet), om vinkel i vilken ngt sprids l. spritts ut. Att block från den ifrågavarande gången af landisen förts under en liten spridningsvinkel mot (osv.). Fennia 36: 44 (1915).
2) till V.
a) till V 4 a β: vinkel (mellan kulbanor) resulterande i spridning; särsk. hos spridningsapparat till kulspruta. UB 6: 78 (1874).
b) i sht fys. till V 4 c, om vinkel i vilken ljusstrålar sprids, dispersionsvinkel. Lehnberg PVetA 1762, s. 14. —
(V 3) -VÄG. väg på l. efter vilken ngt sprider sig l. sprides l. spritt sig osv., utbredningsväg.
-VÄRDE. värde på l. för spridning(en).
(V 1—4) -YTA. yta över vilken ngt sprides l. spritts; särsk.
2) i sht mil. till V 4 a β, om yta varöver träffarna l. nedslagen är utbredda på grund av spridning. EldhandvFältartill. 1887, s. 62.
Avledn.: SPRIDARE, om person m.//(ig.), om djur m. l. r., om sak r. l. m.
1) till I 1 (jfr 3); särsk.
b) i sht tekn. o. lant. om mekanisk anordning l. apparat l. maskin som sprider l. sprider ut ngt; särsk. dels om anordning osv. för utstrilning av vätska (gödselvatten, bevattningsvatten) l. för finfördelning (o. utspridning) av vätska o. d., dels om anordning osv. för (ut)spridning av gödsel l. konstgödsel l. sand o. d., spridningsanordning; spridningsapparat l. -maskin; spridningsmunstycke; oftast ss. senare led i ssgr. För sådd af säd, gödslingsämnen eller insektpulver användes en spridare som liknar en halfcirkelformig tallrik med 30 cm. radie. LAHT 1893, s. 227. Tullgren Skadeins. 132 (1906; om spridningsmunstycke till spruta med insektsgift). LAHT 1910, s. 528 (om gödselvattenspridare). Spridare .. Levereras med fot för gräsplaner och mindre kulturer. DN(A) 1918, nr 168, s. 3. Gatubevattningsvagnar. .. Hvarje spridare består af tvenne hufvuddelar, nämligen ventilhuset, tillverkadt af gjutjärn och fördelningskamrarna, som äro af rödmetall. HufvudkatalSonesson 1920, 7: 112. Till taket (i en källare) kan man (vid kalkning) använda en trädgårds- eller brandspruta med påsatt spridare. Key Hemv. 152 (1939). Av maskiner som användes före och vid sådd är spridare för konstgödsel och stallgödsel nästan helt orepresenterade på gårdar med mindre än 10 ha åker. SvGeogrÅb. 1957, s. 19. — jfr gödsel-, gödselvatten-, puder-, rad-, regn-, rör-, salpeter-, salt-, sand-, sido-, singel-, tjär-, vatten-spridare. särsk. tekn. i förgasare i förbränningsmotor: munstycke; äv. (o. numera nästan bl.): munstycke för insprutning av bränslet under tryck (i dieselmotor l. annan förbränningsmotor utan förgasare). Nerén HbAut. 1: 15 (1911). Bränslet (till en dieselmotor) införes i förbränningsrummet under mycket högt tryck genom särskilda insprutningsmunstycken, vanligen kallade spridare. AutB 287 (1947). Spridare, vanlig benämning på bränslemunstycke i förgasare el. insprutningsmunstycke på förbränningsmotor. BonnierLex. (1966).
2) till I 3 (jfr 3).
a) till I 3 a—c. Den, som icke förklarade sig för Jesu sak .., han wore at anse såsom en .. spridare af mörkret. Ödmann StrFörs. 1: 488 (1800). I grekiska, egyptiska, indiska gudaläror finner man eldens gud prisad såsom alt välstånds upphof, såsom fruktbarhetens och rikedomens spridare. Wisén Oden 69 (1873). En ganska märklig uppgift om stamkrusbär såsom spridare af sjukdom föreligger helt nyligen från England. LAHT 1907, s. 250. Vissa smådjur, företrädesvis insekter, kunna vara farliga spridare bland både människor och boskap av smittosamma sjukdomar. Flodström Naturförh. 217 (1918). Ett föremål för polisens och gendarmernas livliga uppmärksamhet såsom författare och spridare av förbjuden litteratur. Gummerus Kampår 58 (1925). — jfr bibel-, bok-, glädje-, kultur-, ljus-, sjukdoms-, skrift-, smitt-, värme-spridare.
b) till I 3 d. Spridare af falskt ryckte. Serenius (1734; under controverter). Ett beskäftigt rykte, till vilket jag skulle kunna angiva namnen på både spridare och mottagare. DN(A) 1924, nr 306, s. 5. — jfr nyhets-, ryktes-, skvaller-spridare.
3) till I 1 b, 3 c slutet, om djur l. sak (vind l. vatten o. d.) som sprider frön l. frukter l. sporer l. andra spridningsenheter l. som sprider växt(er) (gm att transportera spridningsenheter). Att det är bärätande fåglar, som för de tre sistnämnda buskarne (dvs. berberisbusken, flädern och bärmispeln) tjänstgjort som spridare, torde kanske vara öfverflödigt att framhålla. Uppl. 1: 116 (1901). Fåglarnas roll som spridare av växter. SvD(A) 14/5 1941, s. 11. jfr frö-, spor-, växt-spridare.
4) till I 4.
a) om person; särsk. (förr) om arbetare med uppgift att fördela l. sprida ut ngt över ett utrymme, särsk. om sågverksarbetare som spred ut virkesknippen l. skot på stapel. Textilarbetare .. (vid) Linfabriker(:) .. Spridare Sträckare Förspinnare (m. fl.). FörtArbetTextilf. 3 (1909). Vid stapling medelst kran (i en brädgård) tagas ”skot” eller knippor från virkestrallan, hissas upp och svängas in på stapeln, där det omhändertages av spridare och särare. HbSkogstekn. 495 (1922).
b) i sht tekn. om anordning l. maskin; särsk. dels om anordning som håller isär l. fixerar avstånden mellan (samhörande) föremål (t. ex. vanten vid en mast l. trådar i en antenn), dels (oftast utan klar avgränsning från 1 b) om anordning l. maskin som gm rörelse fördelar ngt. Bommar, spridare och stöttor (till solsegel) göras starka. TT 1888, s. 88. För att kunna efter behof sprida och koncentrera ljuset, begagnar man sig af en särskild s. k. spridare, ett i en ram infattadt system af cylinderlinser, som (osv.). Därs. 1896, M. s. 103. Erix EgRadio 46 (1923; på antenn). Torped = spridare .. (dvs.) torpedformad kropp i en sprutmaskins sprutcylinder, med uppgift att fördela massan så att likformig värmning erhålles. TNCPubl. 30: 101 (1958). — jfr rev-, vant-spridare.
II. till I 3 b o. II 3 b: växt som sprides l. sprider sig (så l. så vid den l. den årstiden); ss. senare led i ssgrna VIND-, VINTER-SPRIDARE.
Ssgr (till spridare I 1 b; i sht tekn.): spridar- l. spridare-anordning. Fornv. 1935, s. 47 (för spridning av lösningar i tryckluft).
-hjul. (förr) i iläggningsapparat: hjul som sprider (ut) arken. Dædalus 1933, s. 31. GrafUppslB 340 (1951).
-hål. särsk. i gödselvattenspridare, om vart och ett av de hål varigenom gödselvattnet sprides l. strilas ut, spridningshål. Sonesson BöndB 99 (1955).
-munstycke. spridningsmunstycke; i sht förr särsk. om munstycke till förgasare. Nerén HbAut. 2: Pl. XIII (1912; till förgasare). Sonesson BöndB 108 (1955; i apparat för ogräsbekämpning medelst besprutning).
-ramp. om bred spridningsanordning på maskin l. redskap; jfr ramp, sbst.1 3 slutet. Vägmaskinl. 320 (1942; för utspridning av asfalt). Spridarrampen (i en hästdragen spruta för ogräsbekämpning) har en bredd av 4—6 m. Sonesson BöndB 109 (1955).
-rör. rör utgörande spridningsanordning (i spridare), spridningsrör; i sht förr särsk. om munstycke i förgasare. LAHT 1910, s. 527. Då spjället (i förgasaren) öppnas mera, insuges luft .. genom röret G i bottnen på förgasaren, och den stryker förbi spridarerörets båda öppningar .., ur vilka bensin i mycket fina droppar sprutar upp på grund av det rådande undertrycket. Nerén BilB 1: 48 (1928). Sonesson BöndB 99 (1955).
-vagn. lant. (traktordragen) vagn med anordning för utspridning av gödsel. Land 1984, nr 7, s. 67. —
SPRIDARINNA, f. [jfr spridare] (mera tillf.) till I: spriderska; särsk. till I 3. Gullveig-Heid, urtidens säjderska och spridarinna af trollkonster. Rydberg Myt. 1: 177 (1886). —
SPRIDBAR, adj. till I: som kan spridas; särsk. till I 1 b. Oaktat många av dem ha mycket spridbara vingfrukter, har intet enda lövträd kunnat utbildas på den rätt stora ön Anholt i Kattegatt. Lundegårdh VäxtKrigsstig. 12 (1917).
SPRIDE, n. (†) till I 2, II 2: utspritt l. förgrenat komplex l. nät (av ngt). Ögat ser .. (i hjärnan) et fett och märgaktigt ämne, med et spride af känne-stränger och trådar. Mörk ÅmVetA 1754, s. 17. —
SPRIDELSE, r. l. f. (†) till I 3 d, konkretare, om det som ngn l. ryktet sprider (ut) l. det som (ut)sprides l. om (ut)spridning ss. enstaka handling o. med tanke på det som (ut)sprides. Så, till en allmän röst, snart monstrets (dvs. ryktets) spridelser växa. Adlerbeth Æn. 86 (1804). Omkring hans namn står de medborgerliga dygdernas strålglans, ofördunklad af förtalets spridelser. Wingård 2: 168 (1819). Om än för en kort tid deras hjertan af missförstånd, eller genom den beställsamma listens spridelser, voro söndrade, bör dock (osv.). 2VittAH 15: 150 (1830, 1839). —
SPRIDERSKA, f. till I: kvinna (l. flicka) som sprider (ut) ngt, kvinnlig spridare; särsk. till I 3 (d); i sht ss. senare led i ssgr. (Oden) ansåg det orätt, att gudar gåfve bot för att de lagligen afrättat de fördärfliga trolldomarnes spriderska. Rydberg Myt. 2: 408 (1889). SAOL (1973). jfr glädje-, nyhets-, ryktes-, skvaller-, smitt-spriderska.
SAOB
Spoiler title
Spoiler content