SPRET spre4t, sbst.1, r. l. m.; best. -en; pl. -ar.
(mera tillf.)
1) (ut)spretande; särsk. konkretare: sätt att spreta (ut). Olof .. försökte få rätta spreten på lillfingret (då han tog för sig av smörgåsbordet). Johnson Se 138 (1936).
2) om ngt som spretar ut; äv.: litet uppstickande växtskott. (Han) hade .. kammat skägget så att det var delat på mitten och stod ut i två spretar. Ekstam Folk 77 (1925). För 23 år sedan fick han ett frö från Botaniska trädgården i Göteborg, sådde det i en kruka, satte sedan den spirande spreten i backen och (osv.). DN(A) 1966, nr 160, s. 13.
