publicerad: 1985
SPRETA spre3ta2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING.
Etymologi
[sv. dial. spreta; motsv. fvn. sprita, spärra ut, nor. dial. sprita, göra sig viktig, fär. sprita, spänna ut (hudar) med spjälor; i avljudsförh. till SPRITA, strila, spritsa m. m. — Jfr SPRET, sbst.1, SPRETA, sbst.]
1) styvt l. stelt (o. på ett mer l. mindre oestetiskt l. löjeväckande sätt) sticka l. stå ut l. upp (från ngt l. från varandra); äv. i uttr. spreta med ngt, styvt osv. sticka ut l. upp l. spärra ut ngt (dvs. del l. delar av subjektet), l. i likabetydande anv. utan förbindelse med sådant prep.-uttr. Lundell (1893; angivet ss. provinsiellt). De momentant styrsellösa klöfhalfvorna falla tillhopa .., för att ögonblicket därpå genom muskelverksamheten spännas och ”spreta” i nästa tramp. BihVetAH XXIII. 4: nr 4, s. 33 (1897). Hon hade ett sätt att spreta med fingrarna och försiktigt bita i brödet, som om hon var rädd, att det skulle vara förgiftat. Thordeman RoslMel. 31 (1937). Träden .. spretade med sina nakna grenar upp i den grå skymningen. Martinson KungRos. 11 (1939). Han andades hastigt, han var barhuvad och håret spretade åt alla håll. Moberg Utvandr. 73 (1949). Martinson Utsikt 27 (1963; om blomhuvud hos klöver med tanke på småblommorna). — särsk.
a) (tillf.) övergående i bet.: påta med ngt l. dyl. Jaså han skall arbeta nu? Skall det vara arbete för en fullvuxen karl att sitta och spreta med en liten pänne? Engström Bläck 134 (1914).
c) i p. pr. i adjektivisk anv.: som spretar (ut); som spretar ut med fingrarna l. grenarna osv.; spretig. Strindberg TrOtr. 4: 165 (1897; om grenar). En .. kvinnohand med ett graciöst spretande lillfinger. Öberg Son. 50 (1905). En lake under glanskisen och träklubbans åskslag. / .. Och så på gaffeln sprattlande, spretande med fenorna. / Hal och slemmig daskar jag på kälken. Sjödin AspTält 25 (1959). — särsk. om bokstäver l. skrift l. handstil: spretig (se d. o. a). Hammarling Wodehouse Åska 147 (1936; om handstil). Journalistens .. spretande kråkfötter. Siwertz Pagoden 14 (1954).
2) (tillf.) få (ngt) att spreta (i bet. 1), göra spretande. Och jagar en vind i ravinens basun, / så spretar den gnisslande ugglornas dun. Johansson Varseln. 68 (1915). — jfr UPP-, UT-SPRETA.
Särsk. förb. (till 1): SPRETA FRAM10 4. (mera tillf.) (spretigt) sticka fram. Kaptenen stod bredvid (den arbetande mannen) .., tittade och gapade. Ögonbrynen spretade långt fram. Eklundh Folk 81 (1918). —
SPRETA UPP10 4, äv. OPP4. spreta i riktning uppåt, (spretande) sticka upp. Carlsson GlestGård. 201 (1943). UrDNHist. 3: 542 (1954). —
SPRETA UT10 4. spreta (i riktning utåt), (spretande l. spretigt) sticka l. spärra ut. ”O, så hänförande!” utropade Selma och spretade ut med fingrarna i sina kappfickor. Benedictsson Peng. 11 (1885). Katten låg mitt i gasset med benen spretande rätt ut som ett livlöst stycke pälsvara. Rosén StackRack. 100 (1928). Fridegård Fäd. 31 (1947; om skägg).
Ssgr (till 1): SPRET-LOSTA. bot. växten Bromus squarrosus Lin. (som har utspretande borst på inneragnarna). Hylander NordKärlv. 1: 355 (1953). —
Avledn. (till 1): SPRETIG, adj. som spretar l. spretar ut l. upp (med ngt); (ut)spretande. MeddSlöjdF 1895, s. 125 (om krabbklor). En .. liten skog af oliver med knotiga och spretiga grenar. SDS 1901, nr 177, s. 3. Potatisåkern och havren och några spretiga hallonbuskar. Browallius Byväg. 119 (1934). Uppstrukna spretiga krigarmustascher. Östergren (1944). Karnstedt Slamf. 279 (1977; om julgran). särsk.
a) om bokstav l. handstil (jfr b) o. d. Lidman TGSilfverst. 324 (1910; om handstil). Bokstäverna blevo spretiga och togo lång tid att pränta. TrycktOrd. D 2 a (1941).
b) i överförd anv., om utseende o. d. Grenarne (hos en art av släktet Rumex) äro frånstående stjelken, blomkransarne nästan sammanflytande och hela vexten af ett något spretigt utseende. BotN 1840, s. 21. Holzhausen VäxtInomh. 563 (1924; om växtsätt hos krukväxt).
Avledn.: spretighet, r. l. f. Skulptören har .. (då han framställde Jenny Lind iförd en volangprydd klänning) velat undvika den vassa veckigheten och spretigheten som utmärkte porträttstatyer för en mansålder sedan. Brunius NSthm 89 (1923). Han förmådde aldrig tygla en viss spretighet i sin piktur. Swensson Willén 200 (1937).
Spoiler title
Spoiler content