SPRETA spre3ta2, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
(tillf.) om ngt smalt som sticker l. spretar ut l. upp från ngt; jfr SPRET, sbst.1 Sedan lyfter .. (riddarskinnbaggen som satt sig på ett grässtrå) igen, försiktigt till att börja med för att inte haka upp sina tibier mellan stråaxets spretor. Martinson i TurÅ 1949, s. 289.
