SPRINKLA spriŋ3kla2, v.1 -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.
Etymologi
[av eng. sprinkle, nära samhörigt med mlt. sprenkelen (i p. pf. i adjektivisk anv.: sprinkelt), lt. sprinkeln (varav sannol. d. sprinkle) o. t. sprenkeln, avledn. av mlt. resp. mht. sprinkel, stänk, fläck (se SPRINKLET). — Jfr SPRINKLER, SPRÄNKLARE]
(i fackspr.) (med hjälp av vätskespridare, särsk. sprinkler) bringa (vätska, i sht vatten) att i finfördelad form falla l. strömma ut (på l. över ngt); äv.: (med hjälp av vätskespridare osv.) (låta) överstrila (ngt) med vätska (vatten); äv. abs. Sprinkling sätts igång vid fara för ABC-nedfall och tjänar då syftet att hålla väderytorna våta och kontinuerligt avlägsna nedfallet. Örlogsbok. 1977, s. 128. På regalskeppet Wasa användes fram till 1979 för skrovkonservering ett sprinklersystem med vars hjälp skeppet kontinuerligt besprutades eller sprinklades med konserveringsvätska. Sammanlagt fanns ombord ca 150 spridare för ändamålet. SAOBArkSakkSvar (1984). En uppkommen brand släcks effektivt genom att vatten sprinklas över brandhärden. Därs. Vattnet sprinklas (i samband med befuktning för att binda damm) med hjälp av lämpliga munstycken sk sprinklerhuvuden. Därs.
Ssg (i fackspr.): SPRINKLINGS-SYSTEM. system för sprinkling; jfr sprinkler-system. Våra större stridsfartyg förses med sk sprinklingssystem, dvs permanent uppsatta anordningar för att strila vatten över fartyget. Örlogsbok. 1977, s. 128; jfr språkprovet 1977 under sprinkla, v.1 — jfr UT-SPRINKLA.
