SPRINTA sprin3ta2, v.3 -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING.
1) sport. om löpare: (sätta i gång o.) löpa i (högsta) sprinterfart l. göra (en) sprinterrusning; särsk. i fråga om sådant agerande under slutdelen av ett lopp (särsk. liktydigt med: spurta); förr äv. ss. vbalsbst. -ning, närmande sig l. övergående i bet.: (slut)spurt, finish. Han avslutade faktiskt maratonloppet med att sprinta i mål. (År) 1922 hade jag nöjet göra en längre idrottsresa genom Dalarna .. De .. sprakfålar, som då sprintade och sprang på idrottsplatserna .. gav mig anledning rapportera till Idrottsbladet. IdrBl. 1924, nr 136, s. 6. Finishen är i full gång. Ingvar är .. på vakt och med ursinnig sprintning kommer han jämsides med kamraten. Därs. 1935, nr 78, s. 2. NFSportlex. 6: 529 (1946).
2) (vard.) i oeg. l. bildl. anv. av 1: (mycket) snabbt springa; äv. allmännare: snabbt l. skyndsamt förflytta sig, rusa l. ila l. skynda sig. Karlen hoppade högt i skyn av fasa, och så tog han till schappen och sprintade som en förstklassig marathonlöpare. Stjernswärd Båg 93 (1929); jfr 1. Jan drog fienden (dvs. polisen) till sej medan Ulla sprintade i motsatt riktning. Ahlberg o. Lundquister Fåg. 101 (1936). I nästa minut sprintade jag iväg till .. (musikrummet). George hade låst upp pianot och spelade blues. Mezzrow o. Wolfe Dans 37 (1953). Statsministern verkade nöjd och belåten när han (från gruvan) sprintade vidare i sin hjälm, sina stövlar och sin skyddsrock upp till disponent Göransson i LKAB-skrapan. DN 1970, nr 103, s. 31.
SPRINTA IN10 4. sport. till 1: sprintande förflytta sig l. komma in (i mål l. till en plats o. d.); äv. utan bestämning angivande mål l. plats o. d. (i sht liktydigt med: sprintande förflytta sig osv. in i mål). Han sprintade in på andra plats bara en sekund efter segraren. Swing 1921, nr 28, s. 4.
