SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1985  
SPRITTLA sprit3la2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE.
Ordformer
(spritl- 1666. sprittl- 1797)
Etymologi
[sv. dial. sprittla, sprätta, stänka; jfr nor. dial. sprittla, spruta, sprattla; till SPRITTA, v.2 — Jfr SPRITSLA]
(numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) skvätta l. stänka; äv.: spritta (se SPRITTA, v.2 3, 4, 4 b); äv. bildl. I sin spritlande ungdom och qvickast', ypperste dagar. JWollimhaus 5 (1666). (I alarnas) skuggor sprittlar bölljan stundom i små Fall eller i forssning. Linnerhielm 1Br. 135 (1797).
Spoiler title
Spoiler content