SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1985  
SPRUTT sprut4, sbst.2, r. l. m. l. f.; best. -en.
Etymologi
[sv. dial. sprutt; jfr sv. dial. (Estl.) sprutt, n., hopp; till SPRUTTA, v.]
(vard.) fart, kläm; särsk. i uttr. sätta sprutt på ngt, sätta fart på ngt. (Terränglöparen) Olle Möller var sig inte lik .. Få se om det kan bli annan sprutt på honom till om söndag! IdrBl. 1935, nr 53, s. 7. (I masugnarna) är det orkaner av varmluft som sätter sprutt på fyren. ArbT 1947, nr 111, s. 10.
Spoiler title
Spoiler content