SPRÄCK spräk4, sbst.2, r. l. m.; best. -en.
Etymologi
[sv. dial. spräck; till SPRÄCKA, v.1 (i den i sv. dial. belagda bet.: spränga l. värka (i kroppsdel)); jfr fd. spreck, smärta, ävensom SPRÄCK, sbst.4]
(i vissa trakter) sprängande värk l. smärta o. d.; numera i sht (i vissa trakter) i ssgn NAGEL-SPRÄCK. Ett .. såår, ther inne iagh dagh och natt lijder ena sådana pijna, styng, spräck, sweda och werk, att iagh weet offta icke hwart iagh skal wenda migh. PJGothus Tål. A 4 b (1601). Efter barnfödande qwinnor känna vthi sina kroppar, spräck och sweeda, swagheet och kranckheet: blifwe (osv.). Phrygius MOlai B 8 b (1608). Spräck i fingerspetsarne. Tholander Ordl. (1872).
