publicerad: 1985
SPRÄCKA spräk3a2, v.1 -er, -te, -t, -t. vbalsbst. -ANDE, -NING.
Ordformer
(spreck- c. 1600—1712. spräck- (-kk-) 1611 osv. -a 1712 osv. -ia c. 1600)
Etymologi
[sv. dial. spräcka; jfr d. sprække, nor. dial. sprekke; analogiskt nybildat kausativum till SPRICKA, v. — Jfr SPRÄCK, sbst.2—4, SPRÄCKA, sbst. o. v.2]
I. tr.: (gm slag l. stöt l. på annat sätt) komma (ngt, i sht ngt skört) att spricka l. brista l. rämna l. bräckas, i sht i fråga om ofullbordat sönderdelande, liktydigt med: åstadkomma en l. flera sprickor l. bräckor l. rämnor i l. på (ngt); äv., i fråga om fullbordat sönderdelande: krossa l. splittra l. sönderbräcka l. sönderspränga (ngt); äv. med avs. på ved l. stubbe o. d.: klyva. Spräcka en fönsterruta. En spräckt kaffekopp, glasskål, lerkruka, spegel. Han halkade på gatan och spräckte skallen. Serenius L 2 a (1734). Ach hvad för en usel koja! / Spräckta rutor, brutna lås! Bellman (BellmS) 1: 97 (c. 1771, 1790). De spräckte muren med canonskotten. Sahlstedt (1773). Glasögonen falla från hans näsa och spräckas. Remmer Theat. 2: 6 (1815). En vårdslöst anbragt örfil (kan) .. spräcka örhinnan och dermed göra barnet olyckligt för hela lifvet. Idun 1888, s. 305. Först lät det som när sextio dalkarlar spräcka ved. Strindberg Sag. 30 (1903). (Västanvinden) ville smälla med flaggor och spräcka de bukiga storseglen till flaxande trasor. Holmström LändStränd. 1: 15 (1913). Det dånade och tjöt, tältdukarna stodo spända som bollar, färdiga att spräckas. Hedin ErövrTibet 414 (1934). Det är mycket tråkigare när porslinet blir spräckt, än när det går sönder alldeles. Östergren (1944). Phebe barfota, i en urfälld klänning, spräckt under armen. Edqvist Eldfl. 110 (1964). — jfr SÖNDER-SPRÄCKA o. SOL-, UPP-SPRÄCKT m. fl. — särsk.
a) med resultativt obj., i sht förr särsk.: bräcka (hål genom ngt). Murarna framme i Kyrckian (hade) börjat, at gifwa sig åtskilies, hwarföre man .. war sorgfällig at låta det botas genom en murmästare .. hwilken spräckte hål genom murarna och med en stor järnstång .. bant dem tilsammans. Hallman Blacksta 51 (1748).
b) förse (ngt) med sprickor o. d.
α) (förr) med avs. på bräder (för revetering): förse med sprickor o. d. (för att puts o. d. lättare skall fastna l. för att bräderna ej skall kasta sig). Rothstein Byggn. 469 (1859). För att få putsen att säkrare fästa på träet, brukar man .. att med yxan ”spräcka” bräderna, så att de få en mängd sprickor och öppningar, hvari murbruket kan intränga. ArbB 196 (1887). Man uppfann .. sättet att under (tak-)bjälkarna .. spika en ”underpanel” af 25 mm. bräder (”spräckta”, för att de ej skola kasta sig). 2UB 1: 437 (1898).
β) (mindre br.) vid antikbehandling l. patinering av målad l. lackerad yta: krackelera (färgyta). HantvB I. 1: 206 (1934).
c) med mindre klar tanke på ett sprickande l. rämnande; jfr d, e.
α) (numera föga br.) refl., i fråga om ätande: spränga sig (se SPRÄNGA, v.1 I 11 a); jfr d, e. Folk, som svält, bör taga skedbladvis / Till lifs, och icke spräcka sig precis. CVAStrandberg 4: 134 (1857).
β) (†) i pass., närmande sig deponentiell anv., om hjärta: sprängas l. brista (av sorg). Min hierta hoon wille spreckias / Och aldrigh war iagh I större nödh. Visb. 2: 17 (c. 1600).
d) [jfr motsv. anv. av d. spræk- (t. ex. sprækfuld)] ss. förled i ssgr (se SPRÄCK-FULL, -STINN), för att beteckna att ngt (l. ngn) är så fullt (full) att det (han) hotar att spricka, närmande sig l. övergående i rent förstärkande bet.: mycket l. väldigt l. våldsamt o. d.; jfr c, e.
e) i utvidgad l. mer l. mindre bildl. anv.; särsk. dels: förstöra l. kullkasta l. omintetgöra (ngt), dels: klyva l. splittra (ngt), dels: bryta, göra slut på (ngt); äv. refl.: förta sig, ta sig vatten över huvudet; jfr c, d. Då spräcktes hela himlahvalfvet af en ofantlig blixt. Montgomery Kipling 1: 44 (1891). Han slog några dundrande ackord (på pianot) för att spräcka sin (sentimentala) stämning. Öberg Son. 238 (1905). Landtmannapartiet spräcktes, då under Liss Olof Larssons och Anders Peter Danielsons ledning en utbrytning därinom skedde. Holmberg Tidsstr. 266 (1918). Att .. varje teaterdirektör, som fått en pjäs spräckt av recensenterna och varje skådespelare, som blivit illa åtgången av en anmälare, anser kritiken överflödig, ja, skadlig är (osv.). SvD(A) 1934, nr 288, s. 8. (Den temperamentsfulle kroatiske partiledaren) Radić spräckte mer än en gång lovande förhandlingar. NFMånKr. 1939, s. 599. Fisk-Lasse spräckte ansiktet i ett decimeterflin. Hammenhög Torken 192 (1951). Göran spratt till när prästen spräckte tystnaden. Olofsson Möte 43 (1966). Fredborg tänkte börja .. med att spräcka ett alibi. Svenson Mord 136 (1967). Frågan är om inte Nelhaus spräckt sig en smula i sitt försök att täcka haschischbrukets historik, fysiologi, farmakologi, sociologi, psykologi, juridik samt därutöver ge en kritik av beroendebegreppet och talrika utblickar mot angränsande områden. DN 1970, nr 5, s. 2. — särsk.
α) (vard.) kväsa l. kuva l. övertrumfa l. bräcka (ngn); underkänna l. kugga (ngn i examen l. tentamen). Han spräkkte B. mä en värre vits. Landsm. XVIII. 8: 39 (1900; studentuttryck från Uppsala). Segraren (i en motorcykeltävling), vilken det blir .. / spräcker fullständigt ändå den där mångomskrutne Odyssevs. Paulsson Dikt. 17 (c. 1925). Spräcka en tentand. SvHandordb. (1966). Vi måste vara snälla och inte spräcka henne för andra gången (i studentexamen). Lange Vitklädd 137 (1967).
β) sport. i uttr. spräcka nollan, i fotbollsmatch o. d. särsk.: göra första målet (i matchen l. i en svit av matchen). IdrBl. 1924, nr 16, s. 8 (i bandymatch). Strax före paus hade Redbergslid två mycket fina tillfällen att spräcka nollan för Koch (i fotbollsmatchen). SDS 1964, nr 215, s. 13.
γ) spelt. i bondtolva: (gm att tvinga motspelare att spela ut ett av sina trumfkort) omintetgöra l. fördärva (trumf o. d.). Det der dumma nötet till nobel herre .. mäler inte sitt vif, utan låter motspelarn spräcka det. Backman Reuter Bræsig 61 (1872). Hon gav en argsint blick åt länsmannen, som just hade spräckt ett viv för henne. Fröding ESkr. 2: 31 (1891). — särsk. (numera bl. tillf.) i oeg. l. bildl. anv., med avs. på personer: skilja åt, splittra. Skamlöshet utan like! Ska vi inte spräcka det der vifvet (dvs. drottning Blanche o. hennes favorit) snart? Strindberg Folkung. 70 (1899).
δ) (vard., mera tillf.) om tidning(sfolk) o. d.: i förtid publicera l. släppa ut l. avslöja (nyhet o. d.) (o. utan att den är officiellt bekräftad). Varför spräcker tidningar och andra medier nyheter? SvD 10/11 1982, s. 2.
ε) i fråga om talande l. sjungande o. d.: (på grund av överansträngning l. förkylning l. skrikande o. d.) komma (röst o. d.) att bli hes l. klanglös l. oklar l. kraxande l. skrällig l. skrovlig o. d.; i sht i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv., särsk.: sprucken. Tenorens stämma tillgjord är och spräckt. CVAStrandberg 4: 226 (1857). Högberg Frib. 98 (1910; i p. pf., om röst). ”Nå då så!” flabbade Pelle Enqvist med sitt spräckta skratt. Därs. 349. Skrika så att man spräcker rösten. SvHandordb. (1966).
II. intr. [jfr motsv. anv. i sv. dial.] (†) spricka. (Av underlåtenhet att hugga timret vid rätt tidpunkt) herflyter, at Timmer och Bräder wid Wädretz omskifte, swäller upp, spräcker och knäpper, och gifwer allehande Oliud och Obeqwämligheet ifrån sig. Riddermarck Alm. 1694, s. 29.
Särsk. förb.: SPRÄCKA AV10 4. (vard.) till I e α: snoppa av (ngn). Lyckades du spräcka av honom? Östergren (1944). —
1) till I; i sht förr särsk.: (med spett) bräcka sönder (ngt). När Saltet warder kastat i elden, sprakar thet, att thet hafuer i sigh mykin wätzsko, huilken warder af elden tunngiord och wthödd, så att thet sigh påtagher wäders natur, huilket wth will af saltet och spräcker thet sönder. Forsius Phys. 328 (1611). (Sv.) Jag skulle tro, det isen torde spräcka sönder fröen, om de deri tilfrysa. PHernquist (1767) hos Linné Bref I. 7: 85. Då Jesus i sin död fullbordade .. (återlösningen), spräcktes sjelfwa klipporna sönder. Schartau Pred. 572 (1797, 1824). Om natten kom ett parti bönder in i staden med sina spett och spräckte sönder kurran och togo ut Ol-Evert. Högberg Vred. 2: 216 (1906).
2) (föga br.) refl., i det bildl. uttr. spräcka sönder sig, för att beteckna att ngn gm att arbeta mycket strängt arbetar sig fördärvad. Än alla, som få lungsot då? .. Och alla lastarna? Som spräcker sönder sig. Didring Malm 2: 68 (1915). —
SPRÄCKA UPP10 4. till I.
1) bräcka l. bryta upp (ngt) o. d.; i sht förr äv. i pass. övergående i deponentiell anv.: springa sönder l. sprängas upp o. d. Den fyrkantiga cisternen (frestas) vid utspänningen endast .. i hörnen, hvilka till följe deraf spräckas upp. Frykholm Ångm. 96 (1881). Högberg JesuBr. 2: 189 (1915; med avs. på luckor).
2) (mindre br.) gm att spräcka (ngt) öppna det, sprätta upp (ngt). (Kvinnan trodde att lodjuret tagit hennes barns själ.) Men något måste hon ha att spräcka upp honom med, att taga ut barnsjälen med. Johansson RödaHuv. 1: 99 (1917).
3) (mindre br.) bräcka upp (ngt). (Flaskan) var rund och trevlig och konjaken brun, och han nöp åt om skruvkapsylen och spräckte upp den. Jonsson Fly 158 (1941).
Ssgr: (I d) SPRÄCK-FULL. (mindre br.) mycket full, sprickfull, sprängfull. Liksom en riptom säck var ojämförligt tyngre än en spräckfull, var (osv.). Rosendahl Lojäg. 15 (1956). —
(I) -HÅLLFASTHET~002, äv. ~200. (i fackspr.) jfr hållfasthet a α. I denna standard beskrivs en metod för bestämning av spräckhållfastheten hos betong genom spräckning av provkroppar, kuber (osv.). SIS 13 72 13: 1 (1978). —
(I) -KIL. (i sht i fackspr.) kil (se kil, sbst.2 II 1) för klyvning av ved o. d., klyvkil. TNCPubl. 23: 13 (1954). —
(I) -KUB. (i fackspr.) om material i form av en kub som spräcks för bestämmande av materialets hållfasthet. Betong 1945, s. 229. —
(I b α) -PANEL. (förr) om panel (se panel, sbst.2 2) bestående av ohyvlade bräder som spikades på stomme av plank l. läkt som underlag för reveteringsmatta o. puts o. som då de var breda ofta spräcktes längs mitten för att de icke skulle kasta sig. TT 1895, Byggn. s. 63. HantvB I. 4: 45 (1936). —
(I) -VERKAN. sprickbildande l. sprickutvidgande verkan, klyvverkan. Sonesson BöndB 1003 (1955; hos klyvkilar). —
Spoiler title
Spoiler content