SPÄNNA spän3a2, v.4 -er, spände, spänt, spänd. vbalsbst. -ANDE.
1) (vard. o. i språk påverkat av amerik. eng.) med avs. på pengar: lägga ut, spendera. Kock Språkförändr. 22 (1896). (Pojkarna på tivolibesök) spände sina sista slantar på ringkastning efter brödkorgar och väckarur så det stod härliga till. DN 1928, julnr s. 13. Någon tiodollars kanske han kunde spänna på fröjder med goda kamrater. Schulze KanadPrär. 164 (1931). Ni är ju berusad! — Det vill jag ve-verkligen hoppas. Jag har spänt sjuttifem ko-kronor på det i kväll. GHT 1954, nr 125, s. 8.
2) (i språk påverkat av amerik. eng.) med avs. på tid: tillbringa; använda. Spänna användes i följd av eng. spend rätt ofta i betydelsen använda, förbruka, slösa och även tillbringa. Ex. jag spände en timme på korsordsgåtan. NysvSt. 1935, s. 19. Han har rest till Sverige och tänker spänna sommaren här. Därs.
