[sv. dial. spännel, klave l. hank av vidja; motsv. d. spændel, spänne (i ssgn spændelsko), nor. dial. spennel, vidjehank; avledn. av SPANNA, v.3]
(†) hank l. remtyg o. d. utgörande fastspännings- l. hopspänningsanordning. Sadll Rör medh Spennill Lodforme och Kraszer tuhundradhe adertenn st(ycke)r. ArkliR 1563, avd. 15. Så förhåller sig ock (dvs. att tid spills därför att delarna ofta måste utbytas) med alla spännelar och ådror i Selar och på andra ställen, der äfwen Jern kunde brukas och wara olika waraktigare. Brauner Bosk. 111(1756).
