[sannol. till (stammen i) sv. dial. (Finl.) spärra, åstadkomma skärande ljud, av ljudhärmande urspr.]
(i Finl., numera föga br.) om röst: skärande l. raspig o. d. En röst, som ljöd surrande och spärrig lik som då en gammal moraklocka bereder sig att slå. Allardt Byber. 1: 148(1885).
