[av sv. dial. staduflur, av stada, stadu, solstånd, kant, vattenblomning (se STADA, sbst.2), o. FLUR;benämningen beror sannol. på att växten förekommer vid väg- o. dikeskanter o. att fröställningarna ansetts påminna om tovigt hår; jfr äv. sv. dial. stadublomma, stadugubbe, maskros]
(†) växten Leontodon autumnalis Lin., höstfibbla. PArtedi(1729) hos Lönnberg Artedi 51. Thedenius Skolbot. nr 181 (1853). jfr: Fries Ordb.(c. 1870).
